Längesen.....

Oj, nu var det längesen jag skrev här. Som vanligt är det mycket jobb och massor av annat som ska göras och så lilla Jamie förstås.
Allt är bara så roligt så jag glömmer tid och rum.
Turnén fungerar väldigt bra och det har blivit lugnt i bussen igen nu när två små söta tänder tittat fram i Jamies nedre tandrad. Underbart!
Men inte lika underbart för mig som fortfarande ammar. Nej, jag ska inte klaga, för det var bara i början han bet mig lite i "tutten". För nu är han så snäll så och ammar precis så lugnt och fint som alltid förr.

Jamie är en riktig liten gulligris för alla i bandet, och han gör oss glada under resans gång. Han är verkligen så himla snäll och det kommer att göra ont i hjärtat när tiden är inne att åka utan honom och Linus. Det blir som ett straff, pest och pina innan man lär sig hur man ska hantera det.
Ursch, jag vågar inte ens tänka tanken.
Men klockan är slagen och det står inte på förrän jag får packa min egen väska och åka ifrån familjen. Åka ifrån min älskade lilla familj.

Gud, vad tårarna rinner nu.
Bara tanken gör mig så ledsen. Men jag förstår ju att det måste bli så.
Jag kan inte vara så egoistisk mot dom andra i bandet att låta mitt underbara barn och min älskade Linus åka med vid varje turné året om. Deras familjer och sambos blir lämnade varje helg hemma och killarna får längta och längta hem. Men jag får "lyxa" till det med mina älsklingar i min närhet. Egentligen orättvist, men annars hade jag inte kunnat fortsätta som sångerska i Drifters. Jag måste ju kunna sköta mitt barn och då måste han med. Så enkelt är det!
Nu vill jag inte tänka på det mer för jag blir så ledsen, för dagarna går så fort och vips så får jag vinka Hej Då när det vankas jobb.

Jamie smakar på massor av mat nu. Men observera att jag skrev smakar.
Det är han riktigt bra på minsann. Potatis, köttbullar, fisk, frukt.... name it!
Men äta gröt och dricka välling?????? DÅ ÄR DET STOPP!
Vi har varit oroliga och jag stressar upp mig något fruktansvärt när det talas om att Jamie fortfarande ammar. Att jag inte kan få ungen att äta mat!
Linus googla och surfade på nätet om ämnet i fråga. Där står det att det är barnet som bestämmer och ingen annan när det är dax att sluta amma. När barnet själv känner sig moget för det, så kommer det att sluta automatiskt.
Jag har ju försökt att få honom att äta under dagarna och amma morgon och kväll. Men det är inte något som Jamie går med på. Så vi kämpar vidare.

Det är mycket han tar in nu och härmar. 
Det märker jag när vi leker tillsammans. Den där leksaken han fick av mig för en månad sen som ni fick se när han öppnade själv. Man kastar i bollar i en "tratt" och det kommer ljud. Nu kan han slänga i bollarna själv och han är väldigt road av den. Häftigt!
Mer ljud är det också och det händer nästan nya grejer varje vecka.
Som jag tjatat om förut, så måste jag nypa mig i armen för att förstå att jag verkligen inte drömmer.
Jag är mamma! Jag älskar min uppgift trots att det är svår.
Bus ungen min är helt underbar.
Snart vankas det Jul och det kommer att bli annorlunda och mysigt med en egen liten knodd som ska få uppleva den för första gången.
Längtar :)