tisdag 17 januari 2012

Första gigget utan familjen!

Första spelningen utan familjen gick bra trots att jag var lite disträ. Man hade ju självklart tankarna hemma också samtidigt som jag faktiskt skötte mitt jobb. Publiken var grymt trevlig på Mälarsalen och det hjälpte mig massor. 
Det värsta problemet skapade jag själv!
Naturligtvis glömde jag bröst pumpen hemma........Aj aj aj! Typiskt. 
Har ju trappat ner amningen lite grann och ammat Jamie morgon , kväll och natt. Men han har ätit mat, mellanmål och annat under dagarna. 
Så det blev en chock för"tuttarna" att inte få mjölkas... :)
Jag fick försöka så gott jag kunde under varmvatten, men det hjälptes inte. 
Jag som älskar människor och vill gärna kramas våndades när det blev paus och när kvällen var slut. 
För tuttarna var så spända och stora som meloner och värkte ordentligt, så alla kramar blev som en mardröm. Jag fick bita ihop! 
Själva kramarna i sig var ju trevliga som vanligt, men det gjorde så ont att det snurrade i huvudet och jag såg stjärnor. 
Brösten växte till och med på sidorna och jag tänkte att detta är inte sant. 
Många betalar dyrt för de brösten jag skapade. Finns det större än D kupa så hade jag det!
En sak som är säker. Känns det så här med silikon så kommer jag aldrig att skaffa det. 
Stenhård och orörlig kan inte vara varken trevligt eller kännas naturligt. 

När vi reste hem från Stockholm våndades jag hela resan. 
Det ilade konstant och dunkade och spände och sen kom febern på besök. 
Det var så otrevligt och jobbigt. Hur kunde jag vara så dum att tro att det ordnar sig ändå?

Jag fick mig en läxa och faktum är att jag fick mjölkstockning. 
Jag kommer aldrig att göra om detta!
Så fort jag kom hem lade jag mig i sängen och Jamie hade längtat efter att få amma. Så han kände direkt att mamma var bredvid och i sömnen började han liksom leta med munnen i luften efter mat!
Han liksom andades som en fisk efter bröstet. Det såg rätt roligt ut. 
Han var min räddande ängel.
Som vanligt....

Jamie skötte sig exemplariskt hela dagen hemma med pappa. Det var bara natten som blev jobbig för honom. Då han hade riktigt svårt att sova och höll Linus vaken. 
Men det kommer att gå bra framöver och inget att oroa sig för. 
Jamie är en fighter. 


lördag 14 januari 2012

Längtar efter Lilleman och Storeman!

Jag ligger efter med så mycket att skriva och berätta för er. Det händer så rysligt mycket kul både hemma och på jobbet.
Men Lilleman har börjat att kräla och är snabbare en blixten, så jag har fullt sjå att springa efter honom och följa med på hans upptäcktsfärd i huset. Han hittar lådor och luckor att dra i och öppna, han reser sig upp mot möbler och vips dragit ner något i golvet. Det är hög tid att säkra hemmet från faror. Så han inte kan klämma sig eller få något över sig. Ja, med andra ord så är det mycket.
Men det är ju så det ska vara.
Vi har varit med om massor och jag får försöka beta av en sak i taget.

Förra helgen när vi gjorde en Norrlands turné så var det "Sista helgen med gänget" för min älskade lilla familj att åka med Drifters. Jamie och Linus har ju varit med varje turné sedan Jamie var två månader gammal. Alltså 7 månader med gänget!

Ni kan nog inte ens ana hur tom jag känner mig just för tillfället.
Det känns så himla konstigt och hjärtat gråter efter mina älsklingar.
Hela natten har jag legat sömnlös och gråtit mina ögon röda.
Vi åt frukost ihop och när det var dags att åka så pussade jag Jamie Hej då och han började gråta.
Min GUD, vad det gjorde ont.
Han förstod nog att mamma skulle åka, eller så kända han min nervositet.
Jag vet ju hur bra han har det hemma med pappa Linus! Men mitt hjärta längtar och går sönder ändå.
Jag får lära mig leva med det!
Jag har ju bitit i det sura äpplet så många gånger i mitt liv i olika sammanhang och bitit ihop för att orka gå vidare mot nya tider.
Har alltid klarat mig fast man kämpat rejält vissa stunder.
Men detta är det svåraste av allt ändå, måste jag säga. Det kommer att göra ont varje helg år ut och år in. Men detta är mitt jobb och jag älskar det jag gör.
Jag säger inte med det att jag inte älskar min familj. Dom är ju det livet för mig. Jag älskar Linus och Jamie så otroligt mycket. Allt som går!

Samtidigt är jag ju hemma på heltid nästan mer än halva veckan och det är ju lyxigt både för mig och Lilleman. Så på den fronten tar jag ju igen det jag missar när jag är ute och spelar.
Jag vet att jag kommer att klara det här utan problem. Det är väl friskt att längta och bli lite ledsen när man åker ifrån det man älskar mest av allt på denna jord.
Gör man inte det är det väl något fel anser jag.

I kväll ska vi spela på Mälarsalen i Stockholm och jag hoppas att många av våra dansvänner kommer och dansar så jag känner mig trygg. Jag vet att våran publik har stöttat mig i alla lägen och Drifters killarna finns alltid där för mig.
Wow.... vad tårarna trillar ner för min kind, men det är av kärlek.
Stark kärlek mellan mor och son.
Stark kärlek mellan min fästman och mig.
Jag är så bortskämd med kärlek.
Jag visste ju att denna dag skulle komma, när det blivit dags att åka ut själv.
Men jag kunde aldrig drömma om att dessa 7 månader skulle gå så fort.
Jag hann inte bli förberedd. Tro mig! Jag hann inte......
Eller så ville jag inte tro att den här dagen skulle komma.

Nu sitter jag i alla fall här och längtar och längtar och längtar.
Sista helgen med Baby On Tour.




Längtar tills jag får kyssa min "man" och snuffa på min älskade bebis!

tisdag 3 januari 2012

Jamie besökte Warner!


Vi stannade till på vårt skivbolag Warner när vi var på genomresa i Stockholm med Drifters.
Dels för att ha ett möte, men även för att bara säga hej över en kaffe, och hälsa på personerna som jobbar kring oss när vi släpper nya album. Det var hur trevligt och lärorikt som helst.
Jamie var på gott humör och han skötte sig så fint under mötes tiden.
På kvällen gick hela orkestern ut och åt på våran "favvo" restaurang Mangolian Barbeque.
MUMS!


På konferens bordet står kaffekoppar, datorer och leksaker!!!!