fredag 23 mars 2012

Pyssel ute!

Nu när det varit så fint väder i några dagar. I alla fall typ varannan dag har solen värmt här hemma.
Så när våren kommer måste man ju pyssla lite ute och njuta av ljuset.
Farfar Peter kom hit och hälsade på och hade med sig en gungställning till Jamie.
Så han var så snäll och monterade upp den så vi kunde gunga.
Snacka om att det blev populärt.
Han gillade ju redan att gunga förra sommaren tillsammans med mig i en relax gunga som jag fick i födelsedags present. Jag visade ju ett film klipp på det.

Men nu är det hans egen gunga och det blev en hit som sagt.
Farfar var så snäll och köpte en sandlåda också som vi skruvade ihop.
Den är så smart att det är lock som man fäller ner när man lekt klart.
Perfekt, för då kan ju inte våra katter gå dit och göra sina behov. Fy och blä, det hade varit riktigt otrevligt om det hänt.
När man leker i sandlådan så fäller man upp locken på var sin sida, och vips så blir det bänkar på vardera sida. Som man kan sitta på när man leker eller tittar på den som leker.
Mysigt och smart!

Så nu återstår bara att köpa sand och lite leksaker så kan vi sitta där och skoja, bygga och gräva i sommar.

Jamie fick vara en liten stund på gräsmattan och utforska lite. Det var riktigt spännande tyckte han.
Men det är så kallt i marken än så jag är så rädd han ska bli sjuk. Men en kort stund fick han i alla fall.
Man får se upp och vara med precis hela tiden, för allt, jag menar ALLT åker in i munnen.

Det är så skönt och mysigt att gå på skogspromenader nu när det börjar bli varmare och snön har smällt bort.
Jamie somnar alltid så gott i skogen.
Alla djuren följer med också och det ser så komiskt ut när vi kommer där och går. Vagnen guppar på trä rötterna innan vi kommer fram till el ljus spåret. Gizzla springer och leker i skogen och får sina "race ryck" då hon springer så fort hon kan , tvärvänder och rusar i cirklar, hoppar och rusar vidare. Katterna som kommer jamandes och skrikandes bakom. Ja, en rolig syn.

Jag är så glad att vi bor i skogen. 
Naturen är underbar och det är så fridfullt. Här har vi det bra och vi får massor av energi när vi behöver det.


tisdag 20 mars 2012

London Presenter!

När Linus kom hem ifrån London blev Lilleman så otroligt glad.
Pappa är bäst!
Ja, hans glädje att äntligen få vara nära, kramas och känna pappas kärlek lyste i hans ögon.
Jamies kärlek går inte att ta miste på.
Det är en sådan underbar känsla att bara se men också självklart att uppleva.

Att man kan få så mycket värme och kärlek av ett litet barn är fantastisk.
Det är meningen med livet att förmedla och få kärlek.
Kärlek är nyckeln till allt.

Att bara stå och se hur det riktigt sprakar gnistor om Jamie när han är i pappas famn gav mig så mycket. Om jag ändå hade filmat så skulle ni ha fått tagit del av detta fyrverkeri. Men jag var så tagen av stunden och att få kyssa min älskade prins, gjorde att jag glömde helt av det.

Jamie och jag blev naturligtvis bortskämda med presenter.
Eftersom det var en "fotbollsresa" där pappa varit på värsta matchen mellan Milan och Arsenal så fick Lilleman en fotbolls dress, fotboll, och tröjor från Arsenals fans shop.

Jag fick ett par sneakers med strass på och en härligt rosa keps med strass. Wow, det var verkligen Erica!

Gud, vad skönt det var att vara hela familjen igen!




Fotbollskillen......

Lek hos Nore!

I torsdags så blev vi bjudna på bus och lek hemma hos Nore. 
Ett av barnen av barnaskaran i föräldrar gruppen som vi är med i. 
Det blev nästan hela gruppen som kom för att träffas. 
Barnen fick ses och lattja till det och vi mammor skvallrade och fikade GO FIKA!
Det var fika på hög nivå och så ljuvligt gott det var. Emma, Nores mamma hade bakat choklad brownies med grädde dagen till ära. Det var ju Internationella Kvinnodagen. 

Jamie sov precis innan vi skulle åka så vi kom iväg lite sent. När vi kom fram var det fullt ös på gänget. 
Jamie hasade sig fram och var i sitt esse bland dom andra. Alla barnen är ju så himla mysiga och trots att jag och Jamie inte kan vara med på så mycket träffar så känner vi oss varmt välkomna av alla. 
Vilka fina personer som vi fått lära känna och jag ser fram emot mycket med bus framöver också. 
När barnen fikade lite mellan mål så var Jamie inte alls blyg, och tog sig friheten att prov smaka från allas matsäck! 
Undrar vem han ärvt det av... :)
Nore gillar att bli fotad och är alltid lika glad!


Det var en fröjd för ögat att se alla barnens utveckling och lilla Tage han går redan. Så häftigt det var att se alltså!
Det ska bli så kul när Jamie också börjar springa omkring. Längtar!















Han började klättra upp på några av Nores möbler och det var allt första gången. Så nu gäller det att se upp här hemma. Vi måste snabbt fixa staket och grindar till trappan och loftet. 
I veckan blir det nog IKEA, samt Byggvaror här i Lidköping för att köpa plexiglas skydd till staketet uppe på loftet. 


Jag berättade för Linus att Jamie börjat kunna ta sig uppåt på möbler i rätt höjd. Så vi har rätt bråttom att säkra hemmet på bästa sätt nu. 
I lördags ringde Linus när jag var på turné och berättade att han hittade Lilleman två steg upp i trappan. 
Herre gud! 
Så nu springer man efter honom här hemma som en galning. 
Ni skulle se :) 
Prinsessan Matilda!

Ja, du milde vilken syn!
Vi satte barnen i soffan......
Det blev värre än en hönsgård när ungarna for runt i soffan och skrattade och alla vi mammor försökte rätta till dom igen. 
Jag skrattade så jag nästan kissade ner mig. 
Skojigt värre, och sådana tillfällen är ju så energi laddade att man mår gott länge på bara minnena från dom. 
Tage som går omkring......
Alla vill leka med samma sak så klart.... :)
¨







Nore och Jamie glada i soffan! Vink , vink...


Tage vill prata i telefonen.....

Är det ok om jag smakar på dina morötter?

Ja, nu är det alla på en gång. Smile.....
Nu är Melvin trött efter en hel eftermiddag med bus!

torsdag 8 mars 2012

Hemma i gen!

Vaknar i fåtöljen i bussen precis när vi passerar Vara. Klockan är tio minuter i sju. Solen lyser och det är minus 7 grader ute.
Jag längtade så mycket hem igår när vi rullade iväg från Växjö där denna turné avslutades. Därför gick jag aldrig och lade mig i boet för att sova. Hämtade bara täcket och sov så gott det gick i stolen.
Nu har jag varit borta fredag, lördag, söndag förra veckan och kom hem måndag morgon. Sen stack vi ju igen i tisdags och har spelat varje dag tills idag, söndag.
Eftersom vi var borta så länge följde Linus och Jamie med till Hallunda i tisdags och kryssade även med Viking Cinderella onsdag till torsdag. Det var räddningen för mig så jag inte skulle behöva längta ihjäl mig totalt.
Det var extra trevligt på dansen i Hallunda tycker jag, eftersom min kära far var med och spelade gammeldansen. Han är så otroligt musikalisk och det är inte många dragspelare som slår han på fingrarna när det gäller spel och rätt gung i just folkdans. Nej, han är ett rå proffs alltså. Många kanske har tävlat uppland schottisen till hans toner eller dansat i Malung då han är där med sitt gammeldans gäng "Starkens". Jag önskar att jag hade övat och blivit en hejare på dragspel jag med. Men det kanske kommer tid för det i framtiden. Man ska aldrig säga aldrig!
Jamie blev så glad över att få mysa med morfar igen.

Linus pappa Peter överraskade och dök upp på båten. Det var super nice att få träffas lite på böljan den blå!
Han var inte ensam om att överraska minsann......
Bodil och Rickard som är släkt med mig brukar passa på att kryssa med oss.
Susanne och Gisela busade till det med en resa för att möta oss. Skoj!
Vi visste ju att dom och några till firade med Birka kryssning på måndagen eftersom Susanne fyllde år!
Men att dom sen bara skulle byta båt och ta en tur med oss hade vi ingen aning om. Sådant är kul.

Många trevliga Drifters vänner som Peter, Marielle, Stina, Ninni, Torbjörn och Ulrika, Gösta och Karin, Ewa med familj ja gud listan blir lång av vänner som var med så resan blev riktigt lyckad. Jag blir så peppad när så många av våra vänner kommer till våra spelningar och båtresor.

Lilleman tyckte det var lite jobbigt eftersom en tand till behagade att "kläckas" just precis när han var med på turnén.
Stackarn.
Så han var lite gnällig och samtidigt lite under stimulerad i bussen där han inte kan krypa och leka som ni förstår.
Han är så beundrans värd tålmodig och tycker det är kul med all uppmärksamhet verkar det som faktiskt. I alla fall än så länge. Det kommer väl snart blyga perioder då han kanske inte alls har lust att fota och kramas med alla.


Just den här kryssen blev väldigt speciell för mig då jag vann en helt ny vän.
En ängel av dess like.
Vi har så mycket gemensamt och jag hoppas vi kommer att ses många gånger framöver.
Pearl Jarl är en otroligt fin person och en underbar artist som jag har beundrat så länge. När hon var med i Sikta mot stjärnorna som Cher 1994, tror jag det var och sen i melodifestivalen (som sig själv såklart) blev jag alldeles tagen av hennes röst.
Ja , hon är en grymt bra sångerska!



Efter kryssen åkte vi hem ifrån kajen i Stockholm. Vi skulle ju spela nedåt fredag och lördag så då kom vi hem för att sova och duscha eftersom det inte finns dusch möjlighet i Halmstad. Sen avslutade vi helgen i Växjö. Jätte trevliga spelningar båda två.I Halmstad är publiken helt grymt bra. Man känner sig uppskattad och får både ögonkontakt och applåder av högsta nivå. ME LIKE!
Växjö publiken går inte av för hackor heller. Dansar som gudar precis hela tiden, men där har man inte tid att slå ihop händerna lika mycket... :) Man behöver inte ha applåder efter varje låt , det är absolut inte det jag menar. Men när man spelar i 3 timmar och trettio minuter vore det underbart att bli uppskattad lite då och då under kvällen istället för en rungande applåd så man nästan hoppar ur brallorna när sista tonerna spelas. Bättre att dela upp det. I alla fall för oss musiker är det bättre för då blir man peppad till tusen. Fast å andra sidan så är det bättre med en jäkla applåd på slutet än ingen alls också. Hahaha.....
Nej, fortsätt som ni brukar det är bäst!



Hela turnén har varit fantastisk och jag trivs så bra med grabbarna.
Men trots att man har det otroligt roligt på jobbet så är längtan hem väldigt stark. Självklart har alla det så annars vore det väl något fel.
När jag kom hem sov Lilleman. 
Linus mötte jag i dörren. Han skulle iväg på hälsokontroll på jobbet. 
Precis när Linus åkte vaknade Jamie och han var så GLAD att se mamma. Mitt hjärta dunkar så hårt och när jag kommer fram till sängen skrattar han högt och viftar med händerna och vill att jag tar upp honom. 
Jag är snabbare än tåget och tar honom i min famn. 
Då börjar han gråta!
Jag får så dåligt samvete att jag är borta när jag ser att han blir både ledsen och glad när jag kommer hem. 
Men vi har en härlig morgon tillsammans och väntar på att Linus ska hinna hem en stund innan han drar till London. 
Men det var många prover och motions tester som skulle göras. Så han kom hem fem minuter innan Tim och Turbo skulle hämta honom. 
Så vi hann bara pussas hej då! Tråkigt!
I Västerås möttes dom upp av Peter och Linus lillebror Viktor som skulle med på fotbolls resan till London. Vilket härligt gäng alltså....
Hur ska jag klara mig utan Linus närhet? 
Han som är så trygg och lugn. Han som är så full av kärlek....
Det kommer att gå bra. 
Men det finns ju telefoner som tur är. Så man kan i alla fall få höra rösten ibland. 

Lilleman och jag har haft helt fantastiska dagar tillsammans ensamma. 
Vi har hunnit att leka en hel dag med precis alla leksaker och instrumenten som han har. Det gillade Jamie att mamma satt på lekmattan en hel dag. Han älskar sina trummor, synten och farmför allt bollarna. 
Det tycker han är rysligt roligt att bolla och kasta till varandra och han är riktigt bra på det. 

Igår (tisdags) var vi hos Anna Clara på BVC och mätte och vägde. Nu är han 76 cm lång och väger 10315. JÄTTE BRA!
Han var i sitt esse hos Anna Clara och skulle peka på allt och ville leka. Så vi rev fram massor av hennes saker som hon har i rummet. Ja, det blev hela lådan. 
Sen skulle han i hennes famn och dom skulle kolla in spindeln som hänger ovanför sköt bordet. 
Den har han alltid gillat. 
Vi bestämde ny tid och sen vinkade vi Hej Då!
Anna Clara och Jamie pratar med spindeln!



Utanför mötte vi en familj som jag köpte en rese vagn av på blocket. Så jag fick vagnen och gjorde mig skuldfri. 
Den blev jätte bra och vi testade den direkt på stan. 
Vi gick in på leksaks affären och jag skämde bort Jamie som vanligt. Fast nu var det riktigt länge sen han fick någon leksak av mig. 
Så det var på tiden tyckte jag.....
Vi köpte en arbetsbänk med verktyg som lyser och låter och play 2 learn leksak som blinkar och låter så klart. Han gillar sådant. 



Idag (onsdag) hade vi tänkt att åka till biblioteket på sagostund. Men Jamie hade precis sin prins sömn då så det sprack. Det är så bra att han sover ibland på dagarna för han är inte bra på det annars. Han mår bättre när han får till lite power naps då och då!
Så jag har städat huset , det som jag hann när Jamie sov och sen fortsatte jag en stund när han lekte själv. Tills han tröttnade. 
Då gjorde vi oss i ordning och stack iväg till stan och inhandlade lite smått och gott. Men dumma mamma glömde som vanligt något. Hur kunde jag bara glömma mina och Jamies älsklings kex och lätt drycker. Ja ja, vi får köpa det i morgon. 

PÅ stan mötte vi Peter och Marita en snabbis då vi bara sa Hej och små pratade lite. Det var så länge sen vi sågs och det tycker jag är lite trist. Men alla har mycket att göra i detta samhälle. Sist vi träffades var på mitt 40 års kalas jag hade. Alldeles för länge sedan helt enkelt, med tanke på att jag blir 42 i sommar!

Nu längtar vi ordentligt efter Linus som är på väg hem från London. 
Ska bli underbart att få krama om honom och säga att jag älskar honom. 

Jamie och jag har haft det riktigt bra ensamma ändå och jag tror faktiskt att vi behövde det. Jag är ju självklart ensam med honom under dagarna annars också när Linus jobbar. Men nu har vi varit ensamma sen i söndags.
Vi hade en lite jobbig period Lilleman och jag precis. Därför kändes det fint att få riktigt mycket bara mamma och son tid. 
Han ammar fortfarande på kvällen och nätterna och gärna mer om han får. Fast han äter duktigt med mat nu. 
Han har börjat blivit ledsen eftersom mjölkproduktionen inte är som förr och det börjar liksom sina i tuttarna. Han har inte riktigt tagit det så bra. Blir irriterad och har ibland bitit mig riktigt hårt, både på tutten och någonstans över bringan. 
Jäklar vad ont det gör och jag har fått små svullnader och blå märken efter "betten". 
Rent känslomässigt har det varit en pers för mig och jag har självklart blivit ledsen och lite rädd att han ska bita mig igen. Han känner ju mina vibbar så klart!
Men nu under dessa dagar har det där liksom bara lagt sig. Skönt!

Trots att jag är riktigt mörkrädd har jag varit cool lugn när det blir kol svart här ute i skogen på kvällen. 
Jag har ju Gizzla naturligtvis om det kommer objudna gäster och ska skrämmas!

Nu får Linus gärna komma hem! 


Här är nya leksaken , en arbetsbänk.....


Nya kärran som vi körde direkt med på stan. 

När vi hade tagit en promenad i skogen så hittade vi snödroppen hemma vid huset när vi kom hem. 
Jamie ville sova vidare efter skogspromenaden och då passade jag på att dricka kaffe ute i det fria....








lördag 3 mars 2012

De första stegen!

Ja, för ungefär en månad sen så kom faktiskt de första stegen med hjälp av "lära gå bilen", som Lilleman fick i Julklapp av farmor och farfar.
Jamie liksom hasar sig fram samtidigt som han kryper och tar sig fort fram dit han vill. Så han har liksom kommit av sig med att försöka gå.
Vi trodde att det var på vippen att han skulle gå i slutet på januari. Men det blir bara när han reser sig upp mot soffan och går sid ledes eller kanske mot andra möbler.
Det ska bli så spännande när det blir lite spring i benen på riktigt.
Här kommer ett litet klipp från i Januari . Men eftersom min dator trilskas med mig, har jag inte kunnat fixa till filmen.


Roligt besök på gården!

Vi grillade korv efter skogspromenaden... 
Hanna tyckte också att det var gott....



Min Prins är en riktig tuffing....

Här rullar vi köttbullar till middag. Jamie tyckte det var en höjdare med stuvade makaroner o köttbullar.

Vi åkte på stan och firade fettisdagen på Rådhus café. Alla åt semla utom jag som är paj mästare!

Festis är populärt.....

En hel vecka blev vi bortskämda av underbara mor och far som tog med sig Hanna (min systers dotter) till gården och hälsade på.
Det var så härligt att få vara dom nära så många dagar. Speciellt mamma som precis blivit klar med sin cellgifts behandling igen.
Jag beundrar henne så otroligt mycket som orkar vara så positiv och glad trots att hon kämpar starkt. Denna kämpar glöd som hon utstrålar i blicken visar att hon minsann inte tänker ge upp den här gången heller.
Det knyter sig i bröstet när jag skriver och jag önskar att det fanns något jag kunde göra.
Det är hur svårt som helst att gå omkring i vardagen och veta  eller inte veta hur det kommer att gå.
JAG ÄLSKAR JU MAMMA. 
MIN MAMMA.
Om jag ändå kunde hjälpa till och underlätta, men jag vet ju att hon är i goda händer på sjukhuset i Uppsala. Där finns så fantastiska läkare och jag är så tacksam över allt dom gjort för henne.
Mamma är stark hon. Jag ska bli precis som hon. Det har jag bestämt för längesen.

Att se henne leka, kela och busa med Jamie är som godis för själen.
Pappa är stark han med som får se och uppleva mammas sjukdom och kämpa han med.
Jag skulle inte klara av om det hände Linus något, så jag förstår hur han känner. Det måste vara fruktansvärt.
Att se den man lever och älskar bli jagad och tagen av cancern.
Men jag lovar att mamma vinner det här. Det goda mot det onda! Mamma vinner!

Att se hennes kärlek till livet, till pappa och sina när är en fröjd för hjärtat.

Pappa var otrolig med Jamie. Dom lekte och spelade tillsammans.
Ja, pappa spelade på Lillemans dragspel som han fick av kära Madeleine och Jamie  bankade på sitt trumset eller knäppte på mammas rosa ukulele.
Ni kan inte ana vad roligt det var.

Hanna var enormt duktig med Jamie också och jag är så glad över att hon följde med.
Det är inte så lätt att få en tonåring att umgås med vuxna ute i skogen. Vad händer här ute liksom?
Men hon ville verkligen komma hit och ladda batterierna och slappa på sportlovet.
Jag och mamma skämde bort henne när vi var på stan och shoppade. Det var Hanna verkligen värd.

Vi gick på promenad i skogen, var på stan, kollade tv, åt mat och åt mat och åt mat!
Lilleman åt mat som aldrig förr och det var superbra.

Som vanligt så pysslade pappa ute på gården när vädret var bra och det blir alltid massor gjort här hemma när dom kommer.

Vi till och med grillade korv ute när vi kom hem efter en skogs promenad. Det om något var hel mysigt!

Jamie fick umgås och vara nära mormor, morfar och kusin hela veckan och det gjorde honom gott.
Jag är så lycklig över att vi fick så fint besök och jag hoppas vi kan göra om det snart igen.
Jag och Lilleman kommer hem till Tierp så fort vi kan.
Så här glad blir Lilleman av all lek och kel.


                            Saknar er så hjärtat blöder.

fredag 2 mars 2012

Premiär för Jamie hos barnvakt!

För två veckor sen var det dags att lämna Jamie hos en barnvakt. Det var förstå gången på nästan elva månader som vi inte fick ihop våra arbets scheman, utan att det krockade.
Det blev ett faktum att vi var tvungna att lämna honom och vi ringde våra vänner i Vinninga.
Frida och Jimmy var lediga så det gick bra.

Det var en fredag och Linus hade lång arbetsdag.
Snacka om att jag var nervös när jag packade Jamies väska  full med kläder, leksaker, blöjor och mat.
Eftersom det var fullt med snö och solen lyste ryckte jag med mig hans pulka som han fick av mormor och morfar i Julklapp.

Jag visste att det skulle bli bra för Jamie hemma hos familjen Peterson eftersom både Olivia och William kan leka med Jamie trots att de är "stora barn" !
När jag fått in allt i bilen och åker iväg mot Vinninga får jag en klump i halsen. Hur ska jag kunna bara lämna honom där och åka ifrån honom. Hjälp!
Hur gör man sådant på ett bra sett?
Oj Oj Oj, vad oron stiger i kroppen.
Hjärtat bultade så hårt att jag höll på att kräkas.

Väl framme så blev vi så varmt välkomnade av hela familjen.
Vi fikade och pratade en liten stund samtidigt som Jamie fick känna av atmosfären lite grann. Sen började barnen att leka och jag smet ut efter att ha pussat på min älskade lill prins.
När jag satte mig i bilen för att åka till bussen i Råda knöt det sig i magen.
Jag grät hela vägen in till stan.
Man känner sig så hemsk och elak när man lämnar sitt barn och detta var första gången.
Trots att man vet att han kommer att klara det här bättre än mig så kändes det fruktansvärt.

Jag messade Frida flera gånger och kollade läget. Han var ledsen och åt dåligt men det gick bra. Hon skickade bilder till mig så jag fick se hur han hade det.

William och Olivia har länge tjatat om ett lilla syskon till familjen så dom såg fram emot att få låna Jamie.

Men när dagen gått och det var dags för Linus att snart komma dit för att hämta hem Lilleman hade William sagt att han inte ville ha ett syskon längre!!!!
Haha..... :)
Så kan det gå.
Men trots detta tog dom emot Jamie igen på tisdagen veckan efter då jag spelade i Örebro och Linus jobbade på som vanligt.
Tack snälla ni för att ni ställde upp trots att han var kinkig och ledsen.

Vi behövde ha barnvakt en fredag till, men för att inte slita på samma vänner och se till att dom inte vill träffa oss mer så hörde vi med Caroline. Hon är helt underbar med barn och så himla cool. Hon passade ju Jamie när jag var hos Henrik Sethsson, (vår producent) när jag skulle jobba i studion.
Jamie var lika kinkig då tyvärr, men det gick bra ändå.
Caroline jobbar ju mycket på dagis i Lidköping just nu, så hon är nog van med barn som blir jätte ledsna och måste tröstas massor.
Hoppas verkligen att han blir van sen att vara ifrån oss. Med tanke på att han ska börja på dagis framöver.
Allt ordnar sig säkert till slut. 

Hela familjen är er evigt tacksamma!