söndag 29 april 2012

En kväll att minnas för livet!

Ni kan inte ana vad vi hade trevligt i Stockholm.
Vi lämnade av Jamie och det gick fin fint. Han var ledsen så klart, men det gick över efter en kvart.
Sen hade Lovisa och Jamie så himla roligt tillsammans. Kusin morsan Sofia kom över med Casper så grabbarna kunde busa ihop.
Det blev en rolig dag för Jamie och han var så glad och körde värsta föreställningen där hemma i Ärla.
Vad skönt att det gick bra äntligen!
Lovisa skickade små video klipp och massor av bilder av glada Lilleman, så vi kunde känna oss lugna och njuta av vår kväll.

Det gick ingen nöd på vår älskade son utan han hade så himla bäst.
Det hade vi med.

Körningen flöt på bra och vi körde direkt utan problem till Gärdet och hittade moster Ingers nya lya direkt.
Hon bor riktigt fint och mysigt.

Vi installerade oss, bytte om och slog upp champagne för att skåla. Den hade vi fått av Peter(Linus pappa).
Åh, vad gott det var.
Två munnar och sen var fnisset igång.
Jag dricker ju aldrig näst intill, annars. Det blir ungefär två gånger om året, men nu på sista tiden har jag inte tagit en droppe på två hela år!
Så därför blev det lite rusigt direkt. Ja, inte så jag blev full förstås men lite små fnissig.
Det var faktiskt lite kul.

Beställde taxi och drog iväg för att äta gott på Capri. Men där var det stängt och dom skulle öppna om en timma igen. Det var vi alldeles för hungriga för att vänta på.
Så vi gick en runda till Jensen´s Bifhus.
Det var så god mat och där slog jag till med en liten liten kall Carlsberg. Riktigt gott till maten.

Mätta och belåtna av både mat , dryck och sällskap gav vi oss av mot Globen.
Spänningen steg i kroppen när vi hoppade av tunnelbanan vid just Globen.

Stellan, Lena och Linus satte sig i baren för att hinna med en öl till, samtidigt som Caroline och jag kollade in MB Shopen och köade för att få fota med just Michael.
Ja, ni läste rätt! Fast med en uppställd pappers Michael :)
Klart vi skulle fota....ler!
Busigt studsade vi som tonårs tjejer tillbaka till baren där dom andra var. Visade bilderna och vi stojade som i en hönsgård när vi berättade om den otroliga shopen med kläder och skivor som dom sålde.
Jag säger bara wow!
Sådan shop skulle vi ha i Drifters också. Det vore nåt´de!
Om vi någon gång får det lika bra som Lasse Stefanz i branschen, då jäklar har vi en sådan shop framöver. Det lovar jag.

Äntligen dax att leta upp våra platser och avnjuta bra musik och framför allt en superbra artist, sångare och entertainer.
På vägen mot våra stolar så hittar vi Rickard Carlsson från Zekes som jag även haft som elev på Music & Produktion och coachat inför deras karriär i Dansbandskampen.
Det var ett kärt återseende och kul att få en liten pratstund med honom.
Jag tyckte även att jag såg Elisa från just Elisa´s men var lite osäker då jag inte träffat henne någongång. Men det kändes som det var hon.
Försökte få lite ögon kontakt för att kunna hälsa , men vi lyckades aldrig få till det riktigt förrän konserten var slut då alla gick ut. Då såg jag att det var hon. Var så himla synd att jag inte fick tillfälle att hälsa och få en pratstund med henne. Vi är ju ändå kollegor liksom.
Det kommer väl fler tillfällen där vi kan bekanta oss hoppas jag. Ja, ja......nog om det och tillbaka till stämningen i stora runda Globen!

Vi hittade till våra platser och slog oss ner och det tog inte lång stund så började Naturally 7 att underhålla en helt stum publik. Åh, du store vilken bra grupp. Dom sjöng helt acapella men det lät som dom var ett helt band med musiker som spelade trummor, bas, gitarr, klaviatur, munspel och sång. Vilken höjdare. Ja, får ni tillfälle sa ta chansen att lyssna till dom.
Dom värmde upp publiken så pass att vi var glöd heta när Michael gjorde entre´ med sitt small band. Näst intill ett storband fast lite ner bantat. man kan väl kanske kalla det small band. Piano, gitarr, bas , trummor, tre saxofoner, trumpet och trombon. Det räcker väl till så det heter duga. Vilka musiker!

Michaels underbara röst smeker varje ton som om den skulle vara en kvinna. Hans enorma musikalitet gör att han sjunger med sådan känsla så man tror att han sjunger bara just för mig. Trots att det sitter över 10 tusen till i publiken som säkert känner detsamma.
En tok härlig känsla.
Precis så som jag vill att ni ska känna när jag sjunger. Det är en dröm. Man vill ju hela tiden beröra.
Det lyckas MB med genom hela konserten. Jag tycker att han bjöd på sig precis hela tiden, fast tidningarna skrev att han kunde bjuda på sig mer.
Det var verkligen tillräckligt och när konserten var klar så gick det inte att missta sig alls på publikens jubel vad vi har upplevt under kvällen.
Det var stående ovationer, otroliga applåder, vi skrek, tjöt och visslade. Stampade med fötterna, vi hoppade och äntligen kom han tillbaka för extra nummer.

Under hela konserten så skrek folk och applåderade som galningar. Jag själv kunde komma på mig vid flera tillfällen att jag bara satt och gapade som i trans och började vilt att klappa händerna när hela Globen precis avrundade sin applåd.
Då har man minsann blivit fångad.

När MB kommer till Sverige igen blir det självklart biljett köp om jag bara är ledig.
Linus och jag njöt verkligen av den fina musiken, sången, mellansnacket som var enormt bra och framför allt roligt och underhållande.


Det blev en kväll att minnas för oss i hela livet. 
Stämningen var på topp och det kändes faktiskt lite sorgligt att lämna Globen.

Vi letade upp familjen Hedevik och vi begav oss med tunnelbana igen mot Gamla stan för att killarna ville ha en öl innan vi åkte tillbaka till lägenheten.
Ja, helt enkelt så var denna resa en enorm känsloladdad upplevelse som får högsta möjliga betyg av mig.

Vi packade ihop prylarna och plockade lite i lyan och sen drog vi tillbaka mot Eskilstuna för att äntligen få hämta Lilleman igen.
Denna längtan som bara växer och växer för varje gång jag åker ifrån honom är så svår att beskriva. Men denna gång sov vi ju för första gången utan honom både Linus och jag samtidigt.
HEMSKT!

Lovisa hade inte haft några problem alls och Lilleman hade som sagt var kört egen show och hade inte alls saknat mamma och pappa särskilt mycket.

Men när vi kom och mötte honom blev han själa glad och det kändes fantastiskt. Då har man ju i alla fall blivit lite saknad ändå.
Det återstod bara resa hem till lugna torpet.

Det var riktigt mysigt att äntligen komma hem. 
Caroline och jag är glada och förväntans fulla!


Lena och Linus Skålar!


Min lilla Carlsberg.... gott!

Min Mat....Mums!

Hela gänget!

Linus och jag myser! (Kunde inte rotera bilden tyvärr...)

Vad säger man? JAG OCH MICHAEL.........haha!
Som man säger:
-Borta bra men hämma bäst! 

onsdag 18 april 2012

Mot Globen!

Sitter bak i bilen bredvid Jamie som slumrar så sött i bilstolen.
Jag är minsann lite pirrig i magen.
Vi ska till Globen i Stockholm och njuta av en konsert med självaste Michael Bublé.
Linus och jag har inte gjort något tillsammans på tu man hand sedan Jamie föddes.
Det ska bli så underbart att få mysa och rå om Linus för en stund.
Men samtidigt så sitter jag med en enorm skuldkänsla och en separations ångest som heter duga.
Hjärtat krampar, tårarna rinner tyst ner från mina kinder och käken biter ihop så spänt att mitt huvud dunkar.
Michael here we come!

Det är ju första gången vi lämnar ifrån oss vår älskade son över en natt.
Det har inte hänt på över ett år.
Herre Gud, vad jag är orolig och vill inte skiljas.
Vilka känslor det finns alltså.
Den kärlek jag hyser till Lilleman går inte att beskriva. Mina känslor är enormt starka.
Ja, ni vet säkert själva hur det är.
Bandet mellan föräldrar till barnet är nog det starkaste som finns. Något som aldrig kan brista eller gå av.
Åh, min älskade lilla JP.
Du är mitt allt. Mitt Liv.

Men samtidigt är ju Linus också det, och vi måste få lite tid för oss själva med lite lyx.
Våran kärlek bara växer och växer trots att jag trodde vi älskade varann så mycket som det går.
Tänk att det hela tiden bara kan bli bättre fast man redan har det så fint tillsammans.

I bilen bakom kör Stellan, Lena och Caroline som vi ska umgås med.
Underbart med vänner.
Vi ska lämna Lilleman hos faster Lovisa och farmor och farfar i Eskilstuna.
Sen drar vi vidare till huvudstaden och letar upp min moster Ingers lägenhet på Järdet som vi har fått låna tills i morgon.
Själv är hon på kurs genom jobbet så tyvärr får vi inte tillfälle att träffa henne. Men samtidigt fick ju vi väldigt smidigt någonstans att bo. Perfekt med släkt lite överallt i landet.

Jag sitter och våndas och undrar hur jag ska klara att åka ifrån Lillen nu när Linus också gör det.
För annars när jag åker iväg på turné har han ju ändå pappa nära. Det är självklart också svårt att lämna dom hemma när jag åker iväg med Drifters, men ändå på ett annat sätt.
Nu ska Jamie klara sig utan båda oss samtidigt. Han är ju så mamma och pappig så det är inte sant.

Jag har hela tiden trott att vi är så himla rediga och duktiga som pusslat och grejat för att få ihop våra arbeten så det passar i våran tillvaro som vi har nu.
Vi har ju ingen släkt  i Lidköping att fråga om hjälp som barnvakt så vi måste klara oss själva så gott det går.
Det har bara krockat vid 4 tillfällen då vi fått fråga våra vänner Frida eller Caroline om barnvakts hjälp. Men det har handlat om en dag eller några timmar.
Lilleman är lite besvärlig hos dom då han blir så himla ledsen när vi åker ifrån honom.
Så vi känner oss jobbiga som frågar.
Men vad gör man.
Men tänk er. Typ 5 gånger på ett år har vi tagit hjälp.
Bra eller dåligt?
Ja, med facit i handen så har det nog varit bra om vi varit borta några gånger så Lilleman har kunnat lära sig att vara borta utan oss, och även så att Linus och jag fått tid tillsammans.
Bara gått på bio eller något hade ju räckt.
Men , nej! Man vill vara duktig och klara uppdraget man tog på sig när man blev förälder.
Å´man vill inte heller vara till besvär för någon.
Därför känns det väl lite tungt just nu, men samtidigt är det blandade känslor eftersom jag är så lycklig att få lyxa till det med min kära.

Jag har en fästman som är superduper!
För Linus får ta mycket pappa ledigt för att jag ska kunna åka på turné och jobba.
Hur många killar ställer upp så på sin familj att man är hemma var eviga helg ensam med sitt barn.
Fast han älskar att mysa med Jamie hemma och säger att det är inga problem alls.
Jag vet inte det kanske är vanligt, men jag känner mig ruskigt bortskämd.
Samtidigt så är jag ju hemma mycket i veckorna och tar lasset själv. Fast det är bara så underbart.
Det är ju det jag alltid säger,
- Jag är en prinsessa fast utan torn på sitt slott.
Jag har alltid önskat mig att ha ett hus med torn... :) så det är framtidens projekt att bygga ett litet torn på torpet.
Men en prinsessa är jag som lever med världens finaste Prins och Lillprins!

Nu ska jag försöka lugna ner mig innan vi kommer fram till Eskilstuna så jag inte smittar av mitt nervösa jag över till Lilleman.




Önska mig LYCKA TILL!

Mamma ÄLSKAR dig Jamie!

måndag 16 april 2012

Polarna på besök!

Vi träffades med barn gruppen för att busa lite tillsammans. Så dom som kunde kom hem till Jamie hemma i skogen!
Det var så fint väder så vi började ute i vårsolen.
Sen gick vi in till torpet för att fika och fortsätta leka.
Det är så underbart att se barnen tillsammans och dom har ju så kul.

Barnen kör sitt race och vi mammor tjattrar om ditt och datt.
Det blev riktigt populärt när vi tog fram Jamies alla instrument.
Åh, du milde vad roligt kidsen hade. Dom jammade loss ordentligt och vi döpte orkestern till "Tagez"
Viktigt med Z på slutet!

Det var en fröjd både för ögat och örat att se och höra dom latja och digga.....
Musik är skoj!








söndag 15 april 2012

Jamies stora dag!

Tänk vad tiden har rusat iväg. 
Jamie är redan ett år!
Rättare sagt ett år och 10 dagar. Att dagarna kan gå så fort. Dagar blir till år och plötsligt är Lilleman en stor kille. 
Det värsta är ju att det går lika fort för en annan , men det tänker man inte på!
Eller , vill inte tänka på.

Eftersom mamma jobbade ute på turné hela påsken så tog Linus ledigt så han och Jamie kunde följa med. 
Jamie fyllde ju år på självaste Skärtorsdagen och det ville absolut inte jag missa. 
Så vi frågade killarna i bandet om det var ok att lilla familjen följde med några av turné dagarna, och det var det.
Så vi tog vårt "pick och pack" och som värsta "Taikons" tryckte vi in oss i bilen mot Råda för att möta upp dom andra. 

Linus var så redig och bakade tårta så klart. En till Jamie och en till oss vuxna. 
När vi var framme i Hallsberg där vi spelade med Chiquita så träffade vi Vronkan (Veronica) som är en av våra underbara vänner. 
Hon är en jäkel på att "rodda" och sälja Drifters prylar i shopen. 
Hon gillar också barn och hon jobbar på dagis till vardags. Så hon och Jamie brukar busa lite när jag hjälper till att bygga scenen. 
Linus är också en klippa att rodda och han är så himla stark så det blir till stor hjälp för oss i bandet. 
Han vet precis alla våra rutiner efter sommar turnén då han var med ett antal, jag menar ett redigt antal med spelningar. 
Jag är så stolt över min underbara fästman. 

Endel av oss kunde inte vänta tills vi skulle få middag, så det beställdes pizza. 
Gissa vem som åt nästan (mamma överdriver lite) hela Vronkans pizza. 
JO, Jamie!
Det var en riktig hit att få smaka några bitar av den läckra Hawaii pizzan. Det var ju ändå hans födelsedag. Så varför inte?
Han var riktigt nöjd. 
Den tog vi fram hans tårta och alla sjöng i kör Ja må han leva! 

Vi hade faktiskt tänkt till lite och tagit med en sådan där fiffig galon haklapp i form av en jacka som man knyter i bak liksom. 
Då kunde han få kladda bäst han ville, och det var precis det han gjorde. 
Han slaktade tårtan som var gjord på bananchoklad grädde och vaniljkräm på bara ett par sekunder. 
Han bankade och slog med skeden och var inte alls så intresserad av att mumsa i sig. 
Men det var det verkligen värt. 
Han hade så mysigt. 

Presenter fick han självklart och stort TACK för alla fina paket som han fått av er ute på dans och via posten. 
Ni är makalösa! Att ni tänker på Jamie, och köper eller lägger ner tid på att sticka fina tröjor och annat. 
Han fick så mycket roliga leksaker,filmer, bollar och böcker. Tack tack.

Linus och Jamie var med även Långfredagen. 
Vi hade en klämdag på Påskafton så då åkte vi hem. 
Mormor, morfar, farmor och farfar kom och firade Jamie och vi åt god påsk middag som alla hade bidragit till med sill, lax, köttbullar, prinskorvar och allt annat som hör påskbordet till. 
Nubbe var det minsann också och snaps visa så klart!

Farmor och farfar hade med sig världens finaste tårta. När dom tog fram den ur kartongen så kom tårarna. 
Jag är så lycklig. Jag är så otrolig lycklig över min familj. 

Världens finaste och godaste tårta!

Jamie fick äta först av tårtan och han tog några av choklad bitarna runt kanten. 
Dom var mumsiga tyckte han.
Ja, ni kan inte ana vad Jamie blev bort skämd, igen! 
Rutschkana, bajs boken med ljud, Max böcker, badlakan, leksaker, kläder, pengar och massa annat. 

Efter middagen blev det lite jam och pappa gick loss på pianot. Jamie blev till sig och skulle spela trummor direkt. Så det var bara att sätta sig på pallen med Jamie i knät så han fick banka järnet!

Lovisa, Linus lilla syster kom på söndagen med sin pojkvän Andreas och hälsade på. 
Jag fick ju inte chans att träffa dom tyvärr men vi ses nog snart ändå.... :) 
Så Lillemans ett års dag, den stora dagen blev hel lyckad! 

Trevligt sällskap hela lördagen gjorde att dagen gick så fort. 
På söndag morgon drog jag vidare på turnén som fortsatte i Södra vi och Södertälje. Åh, oj vad jag saknade min familj. 

Några dagar innan Jamie fyllde år kom familjen Hedevik och firade Lilleman. 
Vi bjöd på middag och Jamie fick fin fina presenter. 
En trehjuling som var jätte färg glad och smidig med led stång och han fick även  bowling spel.  

Alla är så fantastiskt snälla och fina.