onsdag 18 april 2012

Mot Globen!

Sitter bak i bilen bredvid Jamie som slumrar så sött i bilstolen.
Jag är minsann lite pirrig i magen.
Vi ska till Globen i Stockholm och njuta av en konsert med självaste Michael Bublé.
Linus och jag har inte gjort något tillsammans på tu man hand sedan Jamie föddes.
Det ska bli så underbart att få mysa och rå om Linus för en stund.
Men samtidigt så sitter jag med en enorm skuldkänsla och en separations ångest som heter duga.
Hjärtat krampar, tårarna rinner tyst ner från mina kinder och käken biter ihop så spänt att mitt huvud dunkar.
Michael here we come!

Det är ju första gången vi lämnar ifrån oss vår älskade son över en natt.
Det har inte hänt på över ett år.
Herre Gud, vad jag är orolig och vill inte skiljas.
Vilka känslor det finns alltså.
Den kärlek jag hyser till Lilleman går inte att beskriva. Mina känslor är enormt starka.
Ja, ni vet säkert själva hur det är.
Bandet mellan föräldrar till barnet är nog det starkaste som finns. Något som aldrig kan brista eller gå av.
Åh, min älskade lilla JP.
Du är mitt allt. Mitt Liv.

Men samtidigt är ju Linus också det, och vi måste få lite tid för oss själva med lite lyx.
Våran kärlek bara växer och växer trots att jag trodde vi älskade varann så mycket som det går.
Tänk att det hela tiden bara kan bli bättre fast man redan har det så fint tillsammans.

I bilen bakom kör Stellan, Lena och Caroline som vi ska umgås med.
Underbart med vänner.
Vi ska lämna Lilleman hos faster Lovisa och farmor och farfar i Eskilstuna.
Sen drar vi vidare till huvudstaden och letar upp min moster Ingers lägenhet på Järdet som vi har fått låna tills i morgon.
Själv är hon på kurs genom jobbet så tyvärr får vi inte tillfälle att träffa henne. Men samtidigt fick ju vi väldigt smidigt någonstans att bo. Perfekt med släkt lite överallt i landet.

Jag sitter och våndas och undrar hur jag ska klara att åka ifrån Lillen nu när Linus också gör det.
För annars när jag åker iväg på turné har han ju ändå pappa nära. Det är självklart också svårt att lämna dom hemma när jag åker iväg med Drifters, men ändå på ett annat sätt.
Nu ska Jamie klara sig utan båda oss samtidigt. Han är ju så mamma och pappig så det är inte sant.

Jag har hela tiden trott att vi är så himla rediga och duktiga som pusslat och grejat för att få ihop våra arbeten så det passar i våran tillvaro som vi har nu.
Vi har ju ingen släkt  i Lidköping att fråga om hjälp som barnvakt så vi måste klara oss själva så gott det går.
Det har bara krockat vid 4 tillfällen då vi fått fråga våra vänner Frida eller Caroline om barnvakts hjälp. Men det har handlat om en dag eller några timmar.
Lilleman är lite besvärlig hos dom då han blir så himla ledsen när vi åker ifrån honom.
Så vi känner oss jobbiga som frågar.
Men vad gör man.
Men tänk er. Typ 5 gånger på ett år har vi tagit hjälp.
Bra eller dåligt?
Ja, med facit i handen så har det nog varit bra om vi varit borta några gånger så Lilleman har kunnat lära sig att vara borta utan oss, och även så att Linus och jag fått tid tillsammans.
Bara gått på bio eller något hade ju räckt.
Men , nej! Man vill vara duktig och klara uppdraget man tog på sig när man blev förälder.
Å´man vill inte heller vara till besvär för någon.
Därför känns det väl lite tungt just nu, men samtidigt är det blandade känslor eftersom jag är så lycklig att få lyxa till det med min kära.

Jag har en fästman som är superduper!
För Linus får ta mycket pappa ledigt för att jag ska kunna åka på turné och jobba.
Hur många killar ställer upp så på sin familj att man är hemma var eviga helg ensam med sitt barn.
Fast han älskar att mysa med Jamie hemma och säger att det är inga problem alls.
Jag vet inte det kanske är vanligt, men jag känner mig ruskigt bortskämd.
Samtidigt så är jag ju hemma mycket i veckorna och tar lasset själv. Fast det är bara så underbart.
Det är ju det jag alltid säger,
- Jag är en prinsessa fast utan torn på sitt slott.
Jag har alltid önskat mig att ha ett hus med torn... :) så det är framtidens projekt att bygga ett litet torn på torpet.
Men en prinsessa är jag som lever med världens finaste Prins och Lillprins!

Nu ska jag försöka lugna ner mig innan vi kommer fram till Eskilstuna så jag inte smittar av mitt nervösa jag över till Lilleman.




Önska mig LYCKA TILL!

Mamma ÄLSKAR dig Jamie!

3 kommentarer:

  1. KÄRA ERICA ...DET ÄR SÅ UNDERBART ATT LÄSA DET DU SKRIVER OCH ALLT KOMMER GÅ SÅ BRA SÅ <3 HÅLLER TUMMARNA SAKNA ER <3HA DET JÄTTE BÄST DU OCH LINUS IKVÄLL PÅ KONSRETEN <3 KRAMAR I MASSOR DIN VÄN ANGELICA

    SvaraRadera
  2. Hej Erica va bra att ni tar er tid för varandra. Hoppas det går bra med barnvakterna så att dom får sova inatt. (allihopa) Det hade givetvis varit lättare med släktingarna på närmre håll.Då hade ni träffats oftare och allt blivit lättare.Nu är det som det är. Ni har en jättebra lösning av fördelningen i veckorna. Jag beundrar dig att du orkar åka land o rike runt och spela. Det bevisar hur roligt du tycker det är. Kram och ha det nu så jättetrevligtt ikväll- Njut av varandra.Kram ninni a

    SvaraRadera
  3. Hej Erica! Jag blir som vanligt lika rörd över det du skriver om din lilla son och er familj. Men Jamie har fått dom bästa föräldrarna man kan få som älskar honom så mycket. Det är jobbigt att lämna bort dom små liven men är dom ledsna så brukar det gå över efter en stund. Jag tycker ni gör klokt i att roa er lite på egen hand. Ha nu en trevlig kväll och njut av konserten och stunden. Kram på er.

    SvaraRadera