söndag 20 maj 2012

Slutat amma!

Plötsligt slog det mig att Jamie har slutat amma helt. 
Den sista tiden var lite jobbig måste jag erkänna, men samtidigt är det en sådan mysig stund tillsammans med barnet.
Jamie har ju som ni vet ammat väldigt mycket och ofta eftersom han hade kolik väldigt länge. Nästan i åtta månader.
Då ammade han precis hela tiden, det var bara 1 1/2 timme emellan måltiderna. Han låg väldigt länge vid brösten och det tog så himla mycket kraft.

Jag var en riktig stål kvinna i början då jag fick stora sår och blodet rann och det gjorde så vansinnigt ont när han ammade.
Ofta fick jag bita i någonting och jag grät av smärta. Men allt för Jamie!

Nu på sista tiden har han velat amma morgon och kväll och det är ju inget att bråka om.
Men när tänderna kom var det ingen höjdare även fast han var försiktig. Men ibland när han blev arg på mig och det kanske inte kom så mycket gotta så bet han mig.
Åh, du milde vad jag grät alla dom gångerna. Men vad är väl en bal på slottet.
Jag försökte vara Jamie till lags eftersom han inte var mogen att sluta riktigt med tutten.
Tror också att det är en slags trygghet att bara vara nära mamma.

När jag kommit hem från turné har han börjat gapa som en fisk och leta efter mitt bröst i luften bara jag klivit in i sovrummet.
Men nu, helt plötsligt har jag kommit på att han inte ammar alls. När jag tänker efter så har han inte gjort det på en månad.

Det stod på nätet att det är bara barnet som kan bestämma när dom är mogna att släppa bröstet. Om det finns mjölk kvar förstås.

Anna-Clara, en av mina barnmorskor säger att jag ska vara stolt som klarat det så länge. 
Å´vet ni vad? Det är jag. Fast det har varit riktigt jobbigt när man får kommentarer av andra.
Men hjälp ammar Jamie fortfarande!
Ska han amma nu igen!
Inte ska du väl låta honom dricka tutte nu?
Ni kan inte ana vad jobbigt det har varit rent känslomässigt. Då jag inte fått han att sluta fast andra tycker att han borde gjort det för länge sen.
Men idag, med facit i handen så vet jag att jag gjorde rätt.


Många mammor vill ju inte amma alls fast dom kan, bara för att behålla formen på sina bröst eller att dom inte står ut med smärta om det blir sår. Även för att behålla sin energi.
Det vågar jag säga är jäkligt bekvämt och tråkigt att man ens kan säga!
Hur kan man göra så mot sitt barn bara för att behålla sin kropp vacker.


Självklart är jag väldigt ledsen över att mina "bobis" dragit söderut och ser rätt tråkiga och trötta ut! 
Men vad har man för val.
Jag ger allt för min älskade Jamie.
Det är värt ett par sladdriga tuttar, och hör sen!

Nej, bekväm är det sista jag är och jag är stolt som en fura att jag klarade detta så pass länge.
Men visst är det super skönt att slippa amma längre.
Det är minst lika mysigt att sitta tillsammans i soffan med en flaska välling och mysa.
I detta ämne måste jag säga att jag lyckats jäkligt bra!
JAG VAR RIKTIGT ORDENTLIGT BRA.
Skönt att klara något så stort med bravur och att jag kan tycka det själv.
Jag är ju så rädd att göra fel och inte klara av min uppgift som mamma. Men här fick jag en guldstjärna i kanten!



Många anser att amning är fult och att det är stötande att se någon amma offentligt fast man gör allt för att skyla sig med filt eller kläder. Det är ju för Guds skull det naturligaste som finns.
I bland kan jag bli så arg så jag spricker av hur folk resonerar, men är fullt medveten om att någon också blir arg på mig om det jag skriver.

Kom ihåg att barnet håller sig friskt och bygger upp sitt immunförsvar av moders mjölken.

Något jag inte kommer att sakna är pumpen! 
Trots att jag har en elektrisk och rätt smidig en, så är det skönt att slippa detta moment med ömma bröst och pumpa tutte!
Haha.. ja, vilken syn det måste ha varit när jag efter spelningar fick sätta mig i bussen och pumpa mjölk.
Det var ganska besvärligt och lite genant men killarna bara skrattade och tyckte inte alls att det var något jag skulle skämmas över.
Det som var roligt var att kylen i bussen var full av söta flaskor i portioner av mjölk. I andra turné bussar är kylen säkert laddad med öl!
Killarna i bandet har fått stått ut med mycket och andra kanske skrattar åt oss.
Men det skiter jag i.
Jag lovar, det finns ingen finare orkesteranda och så mycket kärlek i något annat band.

Drifters är kärlek, värme, vänskap och rättvisa! Å´ självklart världens bästa band!
Där trummade jag mig själv på bröstet utan att skämmas!




lördag 19 maj 2012

Jamies första Akut besök!

Nu har Jamie besökt akuten för första gången. 
Det var en hemsk upplevelse att behöva slänga sig i bilen och köra som en galning till stan.
Ja, jag körde mycket olagligt!
Men jag glömde tid och rum för det viktigaste för mig just då var att få Lilleman till en doktor.

Allt hände i söndags och vi var många hemma här och grillade lite gott.
Jamie har upptäckt att det är rysligt spännande att öppna dörrar och slänga igen och jag har bävat för den dagen då han sätter händerna eller de små söta fingrarna i kläm. Men vi har klarat oss hittills.
Jag är en rätt så känslig person och har väldigt svårt för att se skador blod eller bara höra historier om när någon gjort sig illa.

Katterna har hoppat sönder handtaget till entrédörren så vi måste låsa den hela tiden nu. Annars kan den lätt öppnas av ett litet tryck.
Jamie älskar nycklar också och leker väldigt mycket vid just entré dörren.

Det var inte lätt att hålla dörren låst när vi var så många hemma och det beskyller jag verkligen ingen för.
Det är bara Linus och mitt ansvar så klart att se till att den är låst. Eller ännu bättre, laga handtaget kanske vore på sin plats.

Det blev sena kvällen för Lilleman och han är ju så nyfiken så han hade ingen lust att bli trött. Klockan blev straxt efter nio på kvällen och han lekte "tittut" med Linus och Tim.
Han skrattade så där härligt och allt var frid och fröjd tills......

Linus sa -titt ut!
Ingen reaktion....
-Tittut! Så hoppade han fram.
Men där var inte Lilleman.
Linus tittade upp och såg att ute dörren var öppen på vid gavel.
Det var bara sekunder det handlade om att Jamie inte var med i leken längre. Så allt gick fort.
Linus tog raska steg mot dörren och där.....
Visst sitter Jamie ute på cement trappan och skrattar.
När Linus kommer och ska ta upp honom så vill ju naturligtvis inte busungen det.
Så vad händer?

Olyckan är framme på en hundradels sekund.
Jamie kastar sig bakåt och faller rätt ner från trappan och slår huvudet i den där mojängen som man skrapar av sig skorna på. Den är av järn.
Åh nej!
Gråten, rädslan och förtvivlan tar över stämningen i huset.
Jamie blöder i skallen och man ser hur fort bulorna pulserar och blir blå och stora direkt.

Linus var snabbare än blixten till frysen och hämtade en klabbe som vi kylde ner huvudet med.
Jag hade på mig skorna och rev åt mig bil nyckeln och plånboken lika snabbt.
Lindade en filt om Lilleman och stack iväg från skogen mot stan.

Stellan och Tim med sina familjer bommade igen stugan åt oss och där var mys kvällen slut.
Det viktiga var att få in Jamie snabbt.
Oron över att det gått illa , riktigt illa jämrade sig i kroppen. Jag blev näst intill hysterisk samtidigt som ett lugn vilade som ett moln över mig.

Vi åkte olagligt in i dubbel bemärkelse till Akuten. Jag körde för fort och Linus höll naturligtvis vår gråtande son i famnen. Han tröstade så gott det gick och samtidigt håll klabben mot bulorna.
Blodet gjorde mig så rädd.

Nu kommer tjafset och att skylla på varandra. Gud, så dumt!
Men jag reagerar ofta argt först när jag blir ledsen på hög nivå. tyvärr är det så. Men dom minuterna det tog att åka in hinner den chocken lägga sig. Vi spelar Jamies "vis skiva" och sjunger för full hals både Linus och jag, och Lilleman gillade det trots att han hade så ont.

Åh, min älskade Jamie! 
Mår så dåligt över att jag inte hann se att du var så snabbt framme vid dörren.
Mår så dåligt över att jag inte såg att dörren var olåst!
FÖRLÅT lilla vän!

Väl framme, så ställer vi bilen på parkering utan att betala för P platsen.
Allt för att vinna tid. Vad gör man inte när sådant här händer.

Vi springer rätt in i Akuten och ringer på klockan.
Kvinnan som jobbar öppnar luckan och jag säger med darrig röst.
Min son har slagit i huvudet hemma i trappan och det är ett jack som blöder och en stor och många små bulor.

Vad händer?
Hon säger.... - Det finns ingen som kan titta på honom här för Kirurgen stängde 21.00.
Klockan var nu 21.30 !!!!!
Men hallå?
Vad säger ni?
Vad ska vi göra då?
Ja, men kom in då så ska jag se......
Men han verkar ju lugn och ser pigg ut.
Så om du vill lugna dig själv så åk in till Skövde!
VAAAA???!!!!
Menar människan allvar?
Herre GUD!
Vad har vi för system. Ibland ruttnar jag ihop på vår skit regering och deras bestämmelser och jäkla system i samhället.
Jag är socialdemokrat och kommer förmodligen aldrig att ändra mig på den punkten än så länge i alla fall.
Det har kanske inte med det här att göra, för jag vet inte vem som bestämmer att man inte får undersöka sitt skall skadade barn. När blodet rinner och bulorna står ut som ägg.

Den tafatta kvinnan gjorde mig så irriterad och ni som är föräldrar förstår nog vad som sker i kroppen.
Men snälla rara du. Säg vad vi kan göra för honom.
Han har ju slagit i ordentligt. Ser du inte det?

Jo, det är en redig bula och kanske behöver det sys när bulan går ner. Men jag kan inget göra för er.
Vi lindar in Jamie i filten igen. Springer därifrån och jag tänkte tänk om det är försent att komma in till Skövde då. Det är ju ändå 6 mil att köra.
Vad händer om Jamie somnar???????
NEJ!

Min oro går inte att ta miste på och jag håller på att få ett utbrott av dess like. 

Men då kom jag på att vi ringer till Jimmy våran kompis som arbetar på Ambulansen i stan och ser om han jobbar i kväll.
Jimmy svarar och hör våran oro så klart. Han jobbar inte , men lovar att vi får komma hem till honom eftersom han ändå bor i Vinninga på väg mot Skövde.
Så vi åker dit och han kan se att det inte behöver sys, men det var en ordentlig smäll. På vägen till Jimmy fick ändå Linus ner bulan ordentligt och Jamie hade varken kräkts eller svimmat så åk hem och sov och ta det lugnt.
Det var skönt att höra dessa lugnande ord istället för Akut kvinnan som sa att åker ni hem så får ni kolla honom flera gånger under natten för säkerhets skull. Det var inte så lugnande att höra som första barns förälder.

Nu har vi varit med om detta och det är nog inte sista gången.
Denna gång slutade det bra som tur var.
Jamie fick välling och han somnade på två röda när vi kom hem.
Mamma Erica sov inte en sekund.
Jag släppte inte blicken från Jamie för ens en liten stund, utan kollade hela tiden om han andades.
Ja, så är livet som mamma.
Allt är underbart tills det händer något!

Nu har jacket läkt jätte bra, bulan är blott ett minne förutom blåmärket!
Jamie är glad och mamma är lugn!





lördag 12 maj 2012

Underbara mamma!

Min underbara mor åkte med Linus och Jamie hem till Lidköping igen efter studentbjudningen hemma i Tierp.
Det är så härligt och roligt att hon orkar komma hit och umgås med oss.
Det passade så otroligt bra eftersom vi spelade på Gröna Lund i Stockholm i  torsdags. Då kunde hon ju lifta med turné bussen dit och ta tåget vidare hem till Tierp.

På så vis fick vi lite tid tillsammans och Lilleman busade som aldrig förr med mormor!

Passade på att åka till trädgårdshandeln och köpte lite fina blommor att plantera ute i krukor. Efter vi var klara där körde vi direkt ut till Hjertbergs för att först luncha och sen handla mat.
Lilleman var på topp och åt massor av ungs stekt falukorv med mos. Han hade show för andra gäster och vinkade hejvilt till barn som satt och åt eller gick förbi med sina föräldrar.

Vi tog god tid på oss att äta färdigt så Jamie skulle orka att handla på ICA också.
Där fanns en varuvagn med en bil under. Ratt, tuta och säkerhets bälte var den utrustad med.
Självklart ville Lilleman åka den.
Ja, men varför inte?
Klart grabben ska köra bil när vi handlar.
Man måste ju prova sig fram hela tiden och detta var verkligen i alla fall denna gång en treumf för mig.
Gud, vad han körde skrattade, vinkade mer och skulle plocka varor själv.
Det har aldrig gått så lätt att handla hittills.
Jag blev positivt överraskad och det var lite roligt att gå där som mamma när han charmade andra kunder som mest.
Min lilla prins!
Så då var jag ju tvungen att visa min uppskattning på något vis. Jag köpte färgade pennor som han kan ha när han ritar i det fina "Jamieritblocket" som han fick av goá Berith i från Skellefteå.
Vi har ju ritat i det förut fast bara med bläck. Det är ju roligare med färg.

Jamie gillar att klappa Gizzla.

Jag köpte även en liten bytta färdig choklad pudding!!!!!

Det är nästan så jag skäms att skriva det, men varför ska han inte få smaka på en sådan?
Jag vet att mamma Erica är gottegris och jag ska ju inte göra Jamie likadan. Men någon gång måste han ju få njuta av livets godsaker.

Att se hans min och höra hans skratt när han tog första skeden var obetalbar.
Han log i hela ansiktet, blicken var lyrisk och han skrattade och ville självklart ha mer. En sked till..... och där kom skrattet.
Det var inte sista gången han fick choklad pudding ska ni veta. Oj, vad gott han tyckte det var.
Mums:)

Vi fick några dagar att mysa med mamma och mormor.
Helt underbart!

Det är lyx i tillvaron att få umgås med nära och kära och jag fullständigt ÄLSKAR DET!
Min lilla prins!

lördag 5 maj 2012

Saknar mina älsklingar!

Idag är saknaden enorm efter mina älskade prinsar. 
Så är det naturligtvis alla helger som jag åker iväg på turné och jobbar, men idag är känslan så himla stark och tung.
Kärleken som jag hyser för min Linus och vår underbara lilla "mirakelkille" bara växer för varje dag, minut och sekund.
Mitt hjärta får mera liv och mår bra när jag är i deras närhet, och jag önskar att jag kunde vara dom nära alltid.

Men så är ju inte mitt arbetsliv, så jag får bara hacka i mig att det kommer att kännas lika svårt varje gång att skiljas från dem.
Trots att jag trodde att jag skulle lära mig med tiden liksom, att inte bli så himla ledsen av att fara iväg.
Men där gick jag bet så klart!

Just nu är jag väl kanske lite extra känslig då jag är rejält förkyld och hes. Då blir man så orolig och rädd att inte hålla i rösten och att inte orka vara så pigg mot danspubliken.
Å´alla ni i publiken som betalar entré för att dansa, lyssna och träffa oss. Ni har ju inte betalat för att se och höra en trött Erica.
Men själva förkylningen kan man inte göra något åt förutom att ta hand om sig och försöka vila så gott det går för att klara sjunga hela kvällen.
Men att ni ska se att jag är ledsen eller tänker på hur min mamma mår får ni inte över huvud taget göra. Där måste jag försöka vara proffsig och inte visa det eller försöka gömma sina känslor och sin oro bakom kulisserna som på en teater du har huvudrollen i.
Den rollen spelar jag ofta nuförtiden.

Fast jag lovar också att ni träffar samtidigt mig så som jag är som vanligt. 
Även om jag kan vara ledsen över att sakna min älskade familj eller att jag vet att mamma haft en tung dag, så är jag ju så himla glad över att få vara bland er.
Ni är ju dom som stöttar mig i alla väder vad som än händer. Det har ni ju gjort i tretton år!
Det hedrar jag er för.

Som sagt idag känner jag mig skör och lite låg, mest för saknaden av mina prinsar som är på Sofias studentbjudning som jag missar. Sofia är min stora syster Annelis mellersta barn. Så jag är alltså moster åt Sofia.
Men Linus och Lilleman är där och firar henne och representerar vår familj.
Det känns mycket bra.

Sen är jag väldigt orolig för att jag inte kan skön sjunga utan kraxar på som en kråka. Men som grabbarna säger vi sköter ju i alla fall jobbet.
Detta är baksidan med detta underbara yrke.
Men jag älskar det jag håller på med och det finns inte en chans att jag slutar i Drifters.
Ja, om inte rösten går paj eller att det händer Jamie eller Linus något.
Då får man ju ge upp sin dröm så klart. Familjen är ju mitt LIV!

Igår hade jag så svårt att spela den där rollen och inte visa att jag hade det tufft. Saknaden, förkylningen, febern och en lyssning som gick sönder blev för mycket att brottas med. Men ändå fixar vi kvällen med bravur och hade roligt.
Som någon sa till mig, skillnaden på proffsigt och oproffsigt framträdande är att publiken inte ska ana någonting i falla något går fel eller att du har en dålig dag.
Vad kommer all sådan kraft ifrån?
Jo er!
Det är ni som finns där för oss som gör att det fungerar ändå!
Ni håller mig uppe på markytan så jag inte trillar ner i någon grop. Utan ni finns alltid där.
Ni är makalösa!

Min familj finns alltid här med mig i hjärtat. Ni finns alltid med mig i tankarna, och Linus timing att säga det rätta orden när man behöver dem som mest är pricken över i:et!

Att få höra Jamies lilla stämma i telefonen när mamma och pappa ringer varandra är stärkande nog att kunna flytta ett berg.
Så varför oroar jag mig.

Jo jag vill ju vara så himla bra som möjligt.
Vill alltid vara tipp topp och gärna vara alla till lags.
Även om jag inte är på topp så försöker jag ändå ge 100 i alla fall.
Den tanken bär jag med mig ut på scenen i kväll. Att jag ska ge allt jag klarar av ändå.
sen vet jag att ni , ni finns ju där.
Min familj finns här trots att dom är är över 100 mil ifrån mig. Eller rättare sagt, jag är så långt ifrån dom.

Sötnöt!
Gullplutt!
Jag klarar mig alltid ändå eftersom grabbarna i bandet stöttar som vanligt och försöker göra allt för att jag ska trivas.
Å´vet ni vad?
DET GÖR JAG!

Längtar efter er mina änglar. Men jag kommer hem snart igen.
Älskar er<3

fredag 4 maj 2012

Jamie Frank Oliver!

Den 22 april döptes Jamie i den underbara och vackra kyrkan i Mellby. 
Jamie Frank Oliver blev namnen som vi bestämde när Jamie föddes.
Vi har bara inte haft tid att döpa honom tidigare. Normalt gör man ju det när barnet är runt tre månader. Men då var ju vi ute på turné som mest.
Den roliga Baby On Tour turnén med lyxiga vrål åket från NordenDäck började ju i Juni och slutade i oktober. Sen följde ju lilla familjen med i Drifters bussen ytterligare 3 månader till.
Så Lilleman och Linus var ju med mig på jobbet i mer än ett halv år.
Häftigt och lyxigt!

Men nu fick han äntligen sin dop dag. 
Vi träffade prästen, eller kyrkoherden Christer Alvarsson några veckor innan för att gestalta dopet.
Vilken härlig människa.
Christer bara smittade av sig med massor av glädje när vi små pratade och planerade programmet.
Jag kände direkt att det här kommer att bli strålande i kyrkan.
Vi fick ihop ett jätte fint program med massor av musik och jag bara längtade tills den stora dagen skulle komma.

Linus fixade smörgås tårtor och go´tårtor från catering. Vi inhandlade allt som behövdes för en liten träff i Bygdegården efter dop akten.
Sen hjälpte min familj till att förbereda Bygdegården med uppdukning. Moster Inger och kusin Jesper med flickvän dukade jätte fint med söta servetter och ballonger.
Jesper skojade till det lite extra med några av ballongerna, busigt värre.
Mamma och pappa fixade i köket och allt blev enkelt och fint.
Sen åkte vi hem till torpet och gjorde oss i ordning inför kyrkan.

Vi hade sovit 12 personer hemma i stugan och det var allmänt kaos, men på ett mysigt sätt. Så ni kan ju bara ana hur huset såg ut med dynor och väskor överallt. En hund som fäller vinterpälsen med svarta hår och det fanns ju varken plats eller tid att ta fram dammsugaren mitt i allt.
Så ni kan bara föreställa er hur mycket jag skämdes när Linus släktingar kom hem för att se hur vi bor. Men gud, vad tokigt att dom inte fick se vårt hem en normal dag. Det hade ju varit mysigare.
Ja, ja, vad gör man.
Så det kom 8 personer till.
Finns det hjärterum så finns där stjärterum eller hur man brukar säga?
Det som var så jobbigt är att dom kanske tror vi har sådan kaos och ostädat jämt.

Vi klädde oss fint och packade med Jamies fina kläder för att kunna byta om på honom i Kyrkan.
Alla artister, faddrar och vi skulle mötas upp klockan ett och gå igenom programmet. Sen möter gästerna upp och dopakten startade 14.00.
55 gäster kom för att fira Jamie och alla var så fina. Det var så kul att Linus mormor, farmor och farfar orkade åka hela vägen från Eskilstuna till Lidköping över dagen för att vara med på dopet. Jag är så stolt över alla som kom.

Tänk vilka fina artister som ställde upp med vackra sånger.
Caroline Hedevik, Rickard Carlsson (Zekes), Pearl Jarl (Paula Åkesdotter) och min pappa Roland Andersson stod för musiken.


Pappa har skrivit en dop hyllning till alla mina systers barn som han spelat i kyrkan och sedan har barnen fått de handskrivna original noterna inramade i present. Vilken present. Helt otroligt att få en egen dop hyllning.
Självklart fick Jamie detsamma.
Åh, du store vad fin den är.
Pearl framförde också en egen skriven låt som är tänkt till Drifters och som passade klockrent i texten om Jamie.
Hade jag bara haft lite film klipp färdigt på alla artister skulle jag ha haft med dom här i berättelsen. Men tyvärr får ni vänta. Jag kan lägga ut det i efterhand om ni skulle vilja se och höra.
Det var magiskt vackert allting.

Jag grät mig igenom varje musikinslag och skrattade och myste mig genom dop akten.
Min älskade stora syster Anneli och Linus underbara lilla syster Lovisa är Jamies faddrar och dom läste dikt och hällde upp vattnet i dopfunten.

Jamie stal showen och lekte med vattnet och pratade med Christer och allt blev så lättsamt och vackert.
En fin dag att minnas för livet.

Eftersom Jamie inte kunde ha den 100 år gamla dop klänningen som finns i Linus släkt, så fick han ha vanliga finkläder på sig. Skjorta och kavaj och ni må tro vad fin han var.
Men alla som döpts på Linus sida har som tradition haft den dopklänningen och sen fått sitt namn in broderat i klänningen. För att Jamie inte skulle missa den fina traditionen bara för att han inte kunde ha den så hängde vi upp klänningen i kyrkan så den var med i hela akten. Alla fick se den och den var otroligt fin. Christer berättade om den så alla fick höra om traditionen. Det tyckte jag var jätte fint.
Jamies namn finns nu med och vi är jätte stolta. Vilken grej.

Vi fotade lite kyrkan och sen begav vi oss till Bygdegården för att fika, prata och umgås. Det var flera barn med. Kusin Casper, Hugo, Anton, William och Olivia. Så det blev spontant och roligt när Jamie fick gotta sig i alla presenterna. Alla barn hjälpte till att riva upp och stoja lite. Perfekt!
Det är så det ska vara.

Tiden gick och folk behövde komma hem och många hade lång väg att resa. Så då kommer ju alltid det svåra. Att ta farväl och säga Hej Då!
Det är det svåraste som finns. Speciellt eftersom hela släkten både på Linus sida och min sida bor så långt ifrån oss.
Eller rättare sagt. Vi bor långt ifrån dom.
Då blir det alltid så känslomässigt svårt för mig för jag vet ju att det kommer att ta så lång tid innan vi ses igen.

Sen återstod "bara"städning!
Utan mamma och pappas hjälp hade vi inte klarat detta.
Systers familj hjälpte till med städningen också och vi var ett bra team så det gick ändå rätt fort.

Gråten var jobbig när även dom åkte. Varje gång är det så fruktansvärt jobbigt. Men det är ju för att jag älskar dom så djupt mycket. 

Tack alla för de fina presenterna som Jamie är så stolt över. Tack alla för att ni tog er tid att närvara. Tack Christer för det häftiga och vackra dopet.Tack alla artister och faddrar för era fantastiska framträdanden som förgyllde stunden. Tack kantorn och kyrkvärd för fint arbete och medverkan. Tack familjen för all hjälp. Tack Mellby Kyrka och Bygdegård för att vi fick vara hos er. 


Det fina programmet som Linus gjorde i ordning. 

Här är ordning på hela dopet!
                           Stort Tack alla!