lördag 20 oktober 2012

Telefon snack!

Har precis lagt på luren efter att ha pratat med Jamie en liten stund. 
Nu är det mycket babbel och telefon snack.
Oftast blir han tyst och bara ler när han har luren vid örat, för han lyssnar mest på den som pratar i andra änden.
Han ringer upp folk stup i ett och jag får sen förklara att det förmodligen var Jamie när man senare träffar dessa personer.
Än så länge har vi haft lite tur eftersom han många gånger träffat in mormor och morfars nummer. Då gör det ju inget utan är bara roligt.
Å, mamma (Ellinor) vet och hör att det är Jamie om det inte är någon som pratar när hon svarar!

Det som är lite besvärligt och ibland lite pinsamt är att han ringer ju upp från min eller Linus I-phone. Han är jätte snitsig med våra telefoner och har sina egna appar med lek och spel. Men nu är det bara Spotify, kontaktlistan, bilder och annat som gäller.
Han kan ta upp telefonlistan , välja ett nummer och ringer upp, eller skickar tomma mail.
Det är inte alltid så bra tajmat när han ringer upp arrangörer, låtskrivare eller kollegor och dom tror att det kanske är jag som är tyst och sen bara lägger på.
Men det går ju inte att låsa bara själva telelistan vad jag vet?
Han får ju använda våra telefoner för att spela spelen. Då är det svårt att hålla koll på vad han gör.

Jamie har ju till och med när han lyssnat i Spotify, gjort egna listor och delat låtar på pappas Facebook!
Linus misstänkte att det var något lurt på G när han fick kommentarer rån sina vänner som undrar när han började lyssna på Wahlströms.
Linus gillar många olika musikstilar som standard jazz , pop , rock men framför allt hårdrock.
Det är ju inte dansband som spelas här hemma direkt!
Förutom när Jamie vill lyssna på mamma så klart!

Linus anade oråd som sagt och kollade läget på sin Facebook.....
Mycket riktigt där är inlägg med flera låtar med Wahlströms som Jamie delat från sin lista.
Det är ju faktiskt rätt roligt ändå!
Men som ni förstår kan hans telefoni också skapa lite lätt kaos ibland.

I dag när jag vaknade upp i bussen och längtar efter mina killar , så ringer jag hem och kollar läget!
Allt är bara bra och Linus och jag pratar färdigt innan Lilleman får luren.
Oj, oj, oj vad snackig han blev.

-Hej Jamie! Det är mamma.........
Världens skratt klingar i högtalaren och jag hör att det är äkta glädje från min son.
Åh, min lilla gulleprins! Han blir riktigt glad av att höra min röst.
Jag fick tårar i ögonen och mitt hjärta dunkar hårt av längtan efter min familj.
Sen babblar han och babblar vidare och jag lägger in kommentarer.
Undrar vad han säger?

Det är riktigt roligt att konversera fast man inte har någon aning om vad vi pratar om.

Det ska bli så kul när han kan säga nå´t på riktigt så vi förstår varandra.
Jag hörde att han hade "ägget" i handen. Det är som en liten maraccasägg som han spelar väldigt mycket på.
Han älskar att spela trummor och maraccas där hemma.
I alla fall så hör jag det genom luren och undrar om han spelar.
Det var som att trycka på en knapp.
Han berättar, snackar och babblar en hel vers om detta ägg. Förmodligen om hur svängigt han lirar och hur kul han tycker det är.

Ja, än så länge får man prata på, och fantisera fram något han säger.
Det är i alla fulla fall väldigt trevligt att höra hans röst när man är borta på turné!


torsdag 18 oktober 2012

En tvättäkta Rackar unge!

Ja, nu är han här! 
Jamie har blivit en tvättäkta rackar unge om man får lov att säga så.
Fast jag är absolut inte negativ, utan helt och hållet tvärt om väldigt positiv.
Klart att det inte är lika roligt varje gång han hittar på bus, men oftast kan vi skratta åt allt som kommer för honom, efter ett tag.
Vissa upptåg han gör är helt fantastiska och man önskar att man hade med sig en inbyggd dold kamera precis överallt, för att inte missa någonting.
Men man får behålla det i minnet istället.
Kanske skriva ner det i någon bok och återberätta det när han är lite större.
Det vore ju skit kul rent ut sagt!

Igår skulle han hjälpa mig att plocka ur tvätten och hänga den. 
Vi brukar lägga en sån där stor Ikeapåse framför maskinen och bara ösa ur all tvätt.
Det är ju underbart att man kan göra vissa hushålls sysslor tillsammans med Jamie och det är fint av oss föräldrar att bjuda in sitt barn i vardagslivet i sitt hem. Alltså sånt man måste hinna med fast man har små barn.
Han vill gärna vara med när man städar och plockar disk.
Man får bara komma ihåg att räkna med att allt tar mer än dubbelt så lång tid. I alla fall hemma hos oss.
Vi plockar i och han lyfter ut ur diskmaskinen och tvättmaskinen. Jag viker i hop tvätt och han slänger ner det. Hinner jag in hans kläder i hans lådor så tar det bara en minut och man kommer in i hans rum så ligger allt i en hög på golvet.
Dammsuger man ska han vara med och städa.
Det är ju hur kul som helst att umgås på det viset också såklart. Fast ibland vill man bli färdig med allt för att man vet att jag har inte mer tid för det sen osv.

Men igår när jag precis skulle ta Ikeapåsen och gå och hänga så hann Jamie ta ut några plagg.
På ett kick lyfte han på toa locket och "busen" hann även att spola.
Däääääär .......försvann mina sköna Björn Borg trosor på mindre än en sekund.
Toalett stolen verkade vara hungrig ordentlig. För med ett vrååål liksom så slukade den trosorna och med ett sug försvann allt vatten. Nästan som ett monster... som ropar -Mer jag vill ha mer!
 
Nej, säg inte att det blir stopp i avloppet också!
men denna gång klarade vi oss.

Innan detta så hade vi bara klivit upp. 
Jag värmer på välling och sätter Jamie som vanligt i soffan framför Tv:n lite mysigt med täcke. Där får han dricka välling i lugn och ro, samtidigt som jag gör i ordning mig det jag hinner för mig själv.
Jag trycker ut en kopp kaffe från kaffe maskinen och fixar en smörgås.
Jag skyndar in i vardagsrummet för att fika lite frukost med Jamie där han sitter.
Anton (i Drifters) och Linus hade kvällen innan haft fotbolls kväll för att heja fram Sverige mot Tyskland. Den som kom att bli en riktig klassiker. En match som alla velat se på plats.
Dom käkade hembakad pizza och drack lite bira och snaskade på chips.

 
Det var ju just det där med chipsen.
När jag kom in i vardagsrummet morgonen efter sitter Jamie med chips skålen i sitt knä, äter och njuter och tittar på mig med ett stort nöjt leende.
Först tappade jag andan , men i samma sekund insåg jag ...äh, det är ju inte världskrig direkt.
Jag log tillbaka , ryckte på axlarna och lät han ta ett chips till innan jag tog bort skålen.
Jag gjorde så för att visa att jag inte var arg, men att nu räcker det med lyx frukost.
Det var ju egentligen inget bustrix från Jamies sida utan skålen stod ju där framför hans näsa och bara väntade på honom.
Undrar bara var han lärt sig att det går att äta chips?
Kanske han såg sin pappa kvällen innan?
Eller kanske har han ätit förut och visste att det var godis?
Det är en gåta som inte behöver lösas, eftersom det är oviktigt!

Ja, det händer mycket med små roligheter här hemma , men det kryddar bara tillvaron än så länge.

söndag 14 oktober 2012

En riktig dagiskille!

 


Ni kan inte tro vad lycklig mamma Erica är just nu. 
Det går så fantastiskt bra på förskolan nu och det är en underbar känsla. En lättnad och plötsligt så börjar min själ som varit lite trasig en stund att läka.
Det sitter i alla fall några av Jamies Nalle Puh plåster runt om den och jag vet att snart så är jag hel igen, och Jamie med för den delen. 

Det har varit en jobbig och svår tid att gå igenom men jag har aldrig någonsin förlorat hoppet.
För hoppet på denna resa gav alla söta och underbara tjejer som jobbar på förskolan mig redan från början.
Hela "personalskaran" är så fantastiska med barnen och även oss föräldrar.
Vi kan inte ha fått en bättre plats åt Jamie och vi är så tacksamma.
Tacksamma och glada över all kärlek och tid som ni givit honom när han behöver er som mest.
Ni är grymma och jag önskar jag hade en gnutta av er kunskap att kunna använda som mamma.

Jamie har gått och blivit eller i alla fall är på väg att bli en riktig dagiskille. 
En kille som självklart blir lite ledsen när mamma eller pappa lämnar honom, men som snabbt återhämtar sig och välkomnar dagen på förskolan med lek, sång, kompisar och allt annat som hör till.
Han blir jätte glad när man kommer för att hämta honom igen när arbetsdagen är slut. Men vill gärna stanna kvar en stund ändå och leka lite till.
Det är ju för härligt.
Hellre att han blir ledsen över att behöva åka hem istället för det som varit.

I torsdags åkte vi dit en sväng fast vi var lediga.
Det var ju klass fotografering. Gud, så häftigt!
Det ska bli jätte spännande att få se korten och beställa ett för att sätta upp i hans rum.
DET ÄR STORT!

Dom ordnar så fina tema veckor för barnen och just nu är det i sagans tecken.
I hallen när man kommer till förskolan så finns där en digital skärm där vi kan se kort från det dom hittar på och sånt.
Jamie tycker det är kul att vi tittar på den tillsammans en stund innan vi skiljs åt och han kramar om mig och liksom visar med hela kroppen och försöker berätta vad han varit med om.
Nu har det visats filmer och bilder från tema Sagan där barnen fick träffa prinsen, prinsessan och fen! På riktigt alltså!!!
Dom fick även dricka troll dryck som Jamie gillade skarpt. Det var tydligen hallonsoda.

Med ett leende på läpparna så skriver jag ÄNTLIGEN!
Vi klarade det :)
Vi gick tillsammans hela familjen hand i hand och lät det ta den tid det behövde för att det skulle vända för Jamie. 
Nu är vi där!
Det är en sådan lättnad och en stor tung sten har lämnat mitt bröst. 
Tack så hjärtligt underbara MYGGAN!