onsdag 18 december 2013

Jamie ville dricka Coca Cola!

Öl eller Cola?
Ja, inget är ju bra för ett barn, men självklart har Jamie ibland fått Coca Cola. Men vi försöker hålla det här med läsk till speciella tillfällen eller när vi firar.
Öl har han inte fått i sig även om det ser ut så på filmen.
Det blev en sådan rolig grej att han trodde det var läsk eftersom det var en flaska.
Det var fel av oss som lämnade den utan tillsyn i några sekunder, så självklart ser ju Jamie flaskan och tar den.
Jag lovar att det inte är så ofta här hemma.
Detta var enda gången fram till nu och sen kan jag ju inte sia om framtiden , men vi lärde oss en läxa även fast det sluttade rätt roligt.

Det är ju kul att man kan skratta åt det tycker jag, eftersom det inte hände något tokigt.
Vi hade varit på semester i Kolmården och på Astrid Lindgrens Värld. Då drack ju pappa Linus öl och jag och Jamie drack Cola eftersom vi alla var lediga på sommar semester och vi skulle njuta och ha det festligt.

När vi kom hem och myste lite på altanen och bara njöt och så tog Linus en öl.
Vi gick in i huset för att hämta tvätten och gick ut direkt för att hänga den. På den korta stunden hittade Jamie flaskan och skulle precis smaka när jag kom ut.
Men han hann inte.
Han trodde det var Cola stackarn.
Mamma som är tokig plockade genast upp telefonen för att föreviga detta.

Hoppas ni inte blir ledsen på mig att jag varit ouppmärksam, men jag lovar på heders ord att han inte hann dricka eller varken göra skada eller illa sig.
Det blev bara skoj av det hela.

söndag 15 december 2013

Varma minnen mitt i vintern!

Jag har en film skatt med minnen från när Jamie föddes fram till nu. 
Jag är väl lite av den tokiga sorten eftersom jag filmar flera gånger om dagen det som Jamie gör. 
Jag är ju så rädd att förlora honom på något sätt och då kan jag se honom med det vi hann göra på film. 
Gud, jag vet så hemskt jag tänker, men i mitt huvud far hela tiden sådana där oroliga tankar fram hela tiden. 
Varje , dag och jag lovar varje timme är det så. 
Jag veta att jag oroar mig alldeles för mycket. 
Men vilken förälder gör inte det? 

Jag älskar mina lilla Prins så mycket. Det går inte att beskriva i ord eller visa honom i känslor hur mycket kärlek han ger mig. 
Man får ju inte ha sådana tvångstankar som jag skapar om att han ska försvinna ifrån mig. men jag kommer inte ifrån dom . 
Försöker , men det går absolut inte. 

Så när jag är ute på turné och inte finns nära så tröstar jag mig själv med massor av klipp och sitter i bussen och gråter, skrattar och längtar. 
Av kärlek och av oro. Blandade känslor. 

Men alla mina klipp som endel säkert tycker är fjantiga hjälper mig på min resa. 
Jag filmar nästan allt. 

Här bjuder jag på ett mysigt klipp nr vi är i Tierp och hälsar på Mommo och Moffa! 
Vi åker en liten tur med deras husbil som Jamie älskar. 
Köper glass och stannar till vid vattnet för att plaska lite i sjön. 
Min otroliga och busiga pappa ( moffa) är för härlig. Han hoppar och plaskar trots att han är lite stel och har ont i ryggen. Han bjussar på sig själv för Jamies skull och kolla in hans sköna sil. Den är värd 10 poäng. Eller hur?

Det här är varma minnen mitt i vintern för mig. Minnen som lägger sig som bomull runt mitt hjärta. 
Sådant jag inte kan sluta kika på själv. 
Ni kommer säkert att råka ut för fler gamla klipp framöver eftersom jag försöker rensa och föra över till hårdisk ifrån datorn. Det får liksom inte plats mer!!!!! 
Då förstår ni säkert mitt fanatiska filmande. Men det är för kärlekens skull :)

torsdag 5 december 2013

Smörkillen!

Idag har vi en mysdag riktigt ordentligt Jamie och jag. Vi slappar i soffan med datorer och sitter under täcket.
Lite snörvliga och hesa försöker vi kura oss tillsammans. 
Jamie kollar på youtube klipp och jag surfar runt. 

Vi laddar lite till i kväll då vi ska åka in till kyrkan och träffa Luciatjejerna som jag har coachat till kröningen och turnén. 
Dom ska krönas ute på Rådhustorget på söndag och sen framföra sitt vackra program i Nicolaikyrkan. 
Snacka om att jag är stolt och hedrad över denna underbara uppgift som jag fått göra i många år nu av Lions och NLT. 

Tjejerna blir mina änglar och jag menar det verkligen. 
Det är en hektisk tid för töserna , men att få sprida glädje, ljus och sång för de som behöver det mest är en otrolig uppgift. 
Dom är äkta änglar <3

Så Jamie och jag hade nästan hela gårdagen för oss själva och även idag. 
Hur härligt som helst. 
Jag tog mig tid att rensa lite i datorn igen och då hittar jag detta lilla klipp där Jamie verkligen vräker i sig smör! 

Äckligt eller gott, det får du avgöra!
Detta är från i somras när vi åkte ut till Spiken i det sköna vädret. 

torsdag 21 november 2013

Skolan går bra!

Ja, det går bra för Jamie på förskolan. Peppar, peppar!
Han har sina dagar då han inte alls vill åka dit och blir ledsen så klart. Då ropar han högt och tydligt när vi åker iväg med bilen. Huset mamma, hemma, sova mamma!
Då gråter mitt hjärta när vi ändå måste åka.
När han väl är där går det riktigt bra.
Det blev ju en stor förändring för Jamie den här terminen då alla andra i klassen kom till andra avdelningar pga att dom var äldre.
Jamie var ju minst i gruppen så han blev kvar på Myggan Grön.
Vi gillar ju den avdelningen och pedagogerna är fantastiska och Jamie gillar dom skarpt.

Men det som blev jobbigt var ju att det var inskolning så länge för många barn.
Så nu är Jamie stora killen och äldst av dem som går där.

Han fick mindre uppmärksamhet eftersom dom mindre behövde det. Det var Jamie van med att få annars. Så då blev resultatet att han blev sotis och ville visa sin besvikelse.
Så tyvärr blev han lite arg på de mindre barnen och blev bestämd mot dom när dom vill eleka med honom. Det ville inte alls Jamie.

Nu har det lättat och allt blivit mycket bättre sen de mindre barnen lyckats att känna sig hemma på Myggan. Så nu kan vi pusta ut.
Lärarna säger att det hör till utvecklingen och man får lära sig att det är fel att göra någon illa och får säga förlåt.
NU har vi inte hört något på länge så han verkar ha fattat att det inte bara är han som ska få lärarnas uppmärksamhet. Han är duktig vår lilla kille minsann.
Man slutar aldrig att oroa sig för saker och ting, hur han uppför sig och massor av annat. Men man slutar heller aldrig att vara stolt. För det är man ju jämt när han varit duktig eller skapat roliga prylar, lärt sig fler ord och sådant!


Som när en stolt Jamie visade sin fina barkbåt för Mamma när jag kom och hämtade honom en eftermiddag.
Dom hade pratat och läst om vatten på skolan.
Sen gick dom ut och letade bark i skogen för att sen vara inne och pyssla och skapa barkbåtar.
Kolla vad fina dom blev.
Här är alla barnen barkbåtar och så har dom målat vatten! Så underbara.. :)

Jamies fina Bark båt!

torsdag 14 november 2013

Fyrhjuling är skoj!

Hittade en sådan mysig liten film i telefonen nu när jag skulle lägga över alla klipp till datorn.
Jag kan ibland inte sluta titta på alla små roliga och söta klipp som jag har på Jamie.
Han själv, älskar att se på filmerna som är på honom. Han skrattar högt när han diggar sig själv.

Han var ganska länge lite halv rädd för sin fyrhjuling som han fick i Julklapp.
Men i sommar blev den flitigt använd uppe på altanen där den gick som bäst.
I gräset slirade den lite och han kom liksom inte fram och blev irriterad.

Här är ett litet klipp från sen sommaren precis innan hösten kom.
Visst har han roligt Lilleman…..

torsdag 7 november 2013

Pusskalas!

Å` dessa underbara "pusskalas"!
Tänk vad härligt det är att få spontan pussar av sin son.
Min älskade lilla Prins.
Jamie gillar verkligen att pussas och det är så härligt i hela själen, att få den kärleksförklaringen mellan mor och son.
Hela kroppen blir glad liksom.
Det var ju just den känslan man önskade sig och längtade efter när Jamie låg i magen.
Man längtade så kraftigt efter honom.
Kom ut nå´n gång då så jag får ge all den kärlek jag har inom mig.

När man skaffar barn tillsammans har man ju redan bestämt sig för att ta sitt ansvar och finnas där som den sanna vägvisaren och förebilden för sitt barn.
Man gör så gott man kan utifrån sina kunskaper, erfarenheter och de resurser man har tillgång till just då.
Självklart är man hur orolig som helst, speciellt jag.
Jag är rädd hela tiden att göra fel, ta fel beslut eller ge fel signaler till Jamie.
Jag är rädd och orolig när han busar ifall det ska sluta olyckligt.
Jag är rädd att jag ska uppfostra honom fel.
Vad är rätt och fel?
Gud, jag vet inte det faktiskt. Jag som varken har erfarenhet eller kunskap om uppfostran får hela tiden följa mitt hjärta och magen som vägvisare.

Jag följer min kvinnliga intuition.
Eftersom alla har olika erfarenheter och resurser måste det innebära att det inte finns något facit på hur man ska uppfostra, vara eller inte vara för att bli en bra förälder.
Självklart finns det många sätt som kan vara mer eller mindre accepterade.
Men det som är vår skyldighet är väl ändå att ge barnet kärlek, värme, respect, glädje, vett och etikett under sin uppväxt.
Så känner jag i alla fall. Ja, listan kan bli lång men jag tror ni förstår vad jag menar.

Det som också är viktigt men som jag är jätte dålig på är att sätta regler och gränser.
Linus är fantastisk på det. Men jag förstör ofta med mitt dåliga samvete som ni vet.
Men jag blir bättre och jag vet att jag måste.
Att vara förälder kräver enormt mycket.
Det handlar massor om psykologi egentligen känner jag. Konsten är att kunna förstå och lära sig Jamies signaler.
Om inte jag är i harmoni eller riktigt i balans har jag svårare att nå Jamie. Då blir han irriterad och det kan lätt bli missförstånd. Det är då jag upptäckt att det blir gap och skrik. Jag tror det är så faktiskt.
Ingen av oss vinner på att det blir så. Ingen vinner på det, varken jag eller Jamie. Båda är förlorare!

Det viktigaste är väl ändå att man är en bra och kärleksfull mamma varje dag.
Ha det som måtto alltid, även om man har en "bad day".
Då skapar jag det bästa förutsättningarna för en trygg uppväxt för min älskade Lilleman.
Jag tror också att relationen mellan mig och Jamie blir positiv under hela vårt liv tillsammans.

Det är när alla pusselbitarna faller på plats som de spontana pussarna, långa gosiga kramarna och all den varma kärleken delas ut.
Man får svar på sitt arbete att vara lugn, harmonisk och kärleksfull. Man får liksom bonus på lönen!
Det är underbart att det ger resultat. 
Nu låter det som att jag alltid får jobba hårt på att vara lugn och fin här hemma. 
Så är det inte alls, men visst känner jag av det när jag är stressad. 
Det lägger Jamie märke till direkt och blir lite stressig han med. 

Vi pussas och kramas många gånger om varje dag förutom på helgen när jag spelar då!
Å, det är så fantastiskt underbart att vara mamma och sin lilla son kommer självmant för att visa sin kärlek. 
Självklart är jag väldigt pussig och kanske för mycket till och med. Kan man vara för mycket?
Jag vet inte hur mycket jag pussar Jammie varje dag och jag säger hela tiden att jag älskar honom. 
Det är en enorm kärlek jag hyser till honom och det går inte att hejda sig med pussar och kärleksförklaringar. 
Jag ger så mycket kärlek jag bara kan. 
Å det går inte att stoppa!
Jag älskar dig Jamie......









onsdag 6 november 2013

Jamie lär sig våra namn!

Här kommer att litet klipp där vi försöker lära Jamie att säga våra namn. 
En snuvig liten kille som hellre leker med sitt lego visar ändå att han kan minsann. 
Mamma Erica, blir gärna Mamma Söt! 
Pappa Linus , blir också söt.
Vilken tur att han tycker det än så länge i alla fall. 

Farmor Annette är lite svårt än, men det kommer väl med tiden. 

Mormor och morfar var här och hälsade på vid detta tillfälle så vi fick Lilleman att säga även deras namn. 
Det var ju skoj. 
Lyssna och upptäck så tjatig jag är.  :)
Jag förstod att jag skulle bli en tjatig mamma....haha. 

Jag tjatar och tjatar , men Jamie verkar inte bli irriterad i alla fall. 
Utan han fortsätter leka och är med på noterna denna gång!

Jag fullständigt älskar Lilleman och jag är så stolt över honom. 




måndag 14 oktober 2013

Är det fel att vara arbetande mor?

Mitt hjärta gråter av skam!
Ja, det stämmer faktiskt. Jag känner mig som världens sämsta förälder.
Det är många som ifrågasätter hur jag kan vara en bra mor som jobbar så mycket.
Visst, jobbar jag mycket, men jag sviker inte min underbara son för det.
Att jag jobbar som sång coach på Estet Musik programmet på De La Gardie gymnasiet i Lidköping verkar störa många.

Jag älskar att följa med mina elever på deras musikaliska resa, och det är så underbart inspirerande för mig att uppleva deras utveckling.

Självklart finns det inget finare eller underbarare än min egen älskade Jamie.
Min "toksöta" mirakel son.
Inget eller ingen kan mäta sig med honom. Min kärlek till Jamie är gränslös och ingen kan ändra på det.
Hur kan jag då vara så känslokall som jobbar två hela dagar från 08.00 till 16.00 och förmiddagen på onsdagen?

Ja, den frågan ställer många till mig.
Jag blir faktiskt på riktigt väldigt ledsen.

Jag är på skolan den tiden som Jamie är på dagis.
Han behöver också få vara på dagis och lära sig det sociala livet tillsammans med jämnåriga och sina pedagoger.
Eva, Berith, Carola och Susanne är så otroligt fina människor och fantastiska pedagoger på förskolan där Jamie går.
Att Jamie fick plats just där när vi sökte var lycka för oss. Det är en kanon skola och jag är så tacksam för allt dom lär honom och all den uppfostran och kärlek dom ger.
Han är glad och han trivs på Myggan , vilket är otroligt skönt.
Klart att han blir ledsen ibland när man lämnar honom, men han är så himla duktig nu och jag är bara tacksam.
Tacksam över att han har det så bra.

Lika bra har han det hemma med oss, familjen! Förhoppningsvis bättre <3
Vi ger honom så mycket kärlek så ni kan inte ana.
Jag lämnar Jamie på förskolan på morgonen och hämtar honom på eftermiddagen 2 dagar i veckan sen åker vi hem och leker, myser, äter, badar och busar massor innan det är dags att coola ner lite inför kvällen.
Då tittar vi klipp på "paddan" eller så ser vi på Tv. Ibland sjunger vi små visor tillsammans. Just nu är det Jag hamrar och spikar och bygger en bil som gäller.
Den tycker han är så bra och skojig så han till och med tittar på olika klipp på den på youtube och sjunger med.

Vi försöker ha det så bra vi bara kan och Linus och jag älskar verkligen Jamie på alla sätt.
Jag kan inte tänka mig att jag är ensam om att jobba och vara mamma samtidigt.....Eller?
I sån´t fall måste jag vara jäkligt unik.
Nej, men hallå!
Jag själv är uppväxt med en super härlig barnflicka Lotta som bodde hos oss i veckorna för att både mamma och pappa arbetade heltid.
Jag tycker inte att det verkar vara nå´t större problem på mig förutom att jag inte var någon Einstein i skolan.
Men det berodde ju inte på att mina föräldrar arbetade och jag hade barnflicka, utan det var ju brist på intresse från min sida och att inte mitt järnkontor ville lära sig annat än noter och musik.
Jag kom in på musikhögskolan och har examen och även fått min lärarlegitimation. Jag har det rätt bra ändå trots att min geografi, mattekunskap, engelska, ja allmänbildningen överhuvudtaget  inte existerar  hos mig. Men jag har fina jobb som jag trivs med. Jag gör det jag kan och älskar.

Jag har arbetat som musikalartist och showartist i Stockholm. Har fått äran att jobba tillsammans med stora artister. Det går ingen nöd på mig trots att min mamma arbetade när jag var liten.
Pappa var sällan hemma någon helg då han var ute och spelade. Men jag mår fint för det.
Den kärlek jag har för mina föräldrar är obeskrivlig och jag älskar att umgås med dom.
Jag hyser ingen agg mot mina föräldrar bara för att dom var tvungna att arbeta. Nej, gud! Vi hade skit skoj och jätte bra.

Jag vet själv ingen i min bekantskapskrets att mamman i familjen är hemma med barnen.
Jag vet vad ni tänker nu. Jamen, dom är ju hemma på helgerna!
Javisst, mamman har lördagen och söndagen hel ledigt med sina barn.
Jag är visserligen ute och jobbar även helgen.
Men , vad spelar det för roll om jag har min lediga dag på onsdag, torsdag och söndag?
Är det liksom exklusivare att vara med sina barn en lördag istället för en torsdag?

Ja, den frågan surrar i mitt huvud värre än en bi drottning och hennes arme i en aktiv bikupa.
Jag har ju måndag eftermiddag, tisdag eftermiddag, onsdag nästan hela dagen, hela torsdagen och söndag tillsamman med familjen.
Förlåt om det är för lite. Förlåt så himla mycket att jag jobbar. Förlåt för det som jag inte vet vad jag ska förlåta för.
Precis så känner jag.
Men förstå en sak.
Jag jobbar inte inte för att komma ifrån min familj, och jag arbetar inte för att jag inte vill vara dem nära.
Nej , jag jobbar för att min familj ska ha det bra och att min son ska få ett fint liv även när han växer och blir så stor och han ska flytta hemifrån.
Jag jobbar så han kan få en bra start i sitt egna liv.
Att jag jobbar är för att jag bryr mig och jag tycker inte jag har för lite tid med mina kära om man jämför med "vanliga " familjer som har 7-16 jobb.


Jo, vissa veckor är jag ju borta kanske från tisdagen eller onsdagen , men då har jag senare en vecka där jag bara är borta fredag och lördag och inget annat. Det jämnar alltid ut sig.
Sen har jag lov och sommar lov! Den tiden har ju inte alla mammor heller med sina barn.

Ja, jag kan sitta här och försvara mig hur mycket som helst, men orkar faktiskt inte det.
Jag blir känslomässigt väldigt ledsen när någon säger åt mig, biter ihop just för stunden. Och så fort den personen vänder på klacken och går så brister jag ut i gråt och killarna får trösta mig.
Jag är väldigt känslig men ändå rätt stark faktiskt. Men så fort detta kommer på tal så säckar jag ihop som en säck potatis i kroppen, och mitt hjärta brister ut i sorg och ögonen gråter så det svider.
Det gör ont, riktigt ont.
För jag vill ju vara världens bästa mamma, men blir påmind om då och då att det är precis tvärtom.
Jag är så egoistisk som är ute på turné och jobbar mycket.
Men å andra sidan kanske ingen behöver ha med det att göra?
Jag har en fantastisk familj och vi tycker inte att detta är något problem varken för Jamie, Linus eller Jamie.

Det här är väl ändå något som bara vi kan avgöra vad som är rätt eller fel eller vad som är bra eller dåligt.
Jag förstår även att ni kanske menar bara väl, men just nu gör det ingen nytta alls att säga till mig hur jag ska göra. För nu gör det som sagt var bara så ont.
Jag saknar mina prinsar varje sekund, minut timma och dag som går när jag är borta.
Jag räknar ner tiden tills jag får komma hem till deras närhet igen och jag tittar hela tiden på små klipp som jag filmat under veckan som varit på Jamie.

Jag ger honom så mycket kärlek och jag lovar på heders ord att detta är ärligt och sant. Detta är inte falskt. Jag är väl inte Guds bästa barn och det får jag höra emellanåt, men jag garanterar att detta är tvättäkta från min sida. Jag känner sorg och saknad av familjen när jag jobbar, jag älskar att vara dem nära, och jag skäms att jag jobbar och inte är hela tiden med min son. Men jag måste faktiskt jobba.

Så låt mig göra det. Jag lovar att tiden jag har med familjen är alldeles tillräcklig och inte skadar Jamie . Jag skulle aldrig tillåta det.
Jamie behöver ju vara social och få umgås med sina kompisar på skolan. När han är där, så gör det väl inget att jag använder den tiden till elever på Estet Musik De La Gardie istället för att bara vara hemma och vänta!
Jag hinner tillsammans med Linus att städa och ta hand om hemmet också även om det skulle behövas mer , det erkänner jag. Så det är väl mer på den fronten det visar sig att jag arbetet på heltid.
Men vi har ju inget ruckel för det.
Jag lovar vi har det så bra som vi bara kan tillsammans.

Låt mig få växa i min roll som mor. Man har ändå dåligt självförtroende av att man ibland inte vet hur man ska uppfostra och sånt.
Låt mig utvecklas som mamma utan att behöva vara ledsen av kommentarer att jag aldrig är hemma med Jamie. För det är jag.

Jag är inte arg på er , men jag vill bara säga att ibland kan det vara bra att inte säga något utan bara tycka.
Snälla, tyck precis så som ni vill för det är inget fel. Alla har rätt att tycka, men tänk efter före innan ni säger det ni tycker.
Fundera en extra gång. Det kanske inte var så viktigt ändå att framföra alla sina åsikter.
Tänk bara en extra gång.
Det kanske är bättre att inte säga eller så kommer man fram till att det måste sägas och då är det så.
Jag kanske borde kanske varit tyst nu, men tro mig jag har varit det i detta ämne så många gånger.
Så jag beslutade att jag hade rätten att säga som jag tycker nu också.
Precis som endel andra har gjort.

Åh, ni underbara människor! Detta var riktigt skönt. Skönt att få ur sig, för det har gnagt i mig så länge nu...

Jag älskar ju min familj, människor, att spela för er, stå på scenen, jobba, mitt liv, min tillvaro, att undervisa, mina kollegor, vänner, mitt allt! 








torsdag 12 september 2013

Husbils semester!

Som sagt hade vi semester två och en halv vecka i augusti. Det var då vi hann med att besöka både Kolmården , Astrid Lindgrens värld och följa med mamma och pappa alltså mormor och morfar ut till kusten med husbilen.
Jamie är ju så förtjust i husbilen och älskar att åka i den med mommo och moffa!

Först kom dom hit till torpet och sen packade vi in oss med alla prylar som skulle med i bilen, och sen åkte vi mot Grebbestad.
Vi hittade en camping som låg 2 mil utanför som var lugn och jätte lyxigt fin.
Där stannade vi i två hela dagar och det var så underbart mysigt och skönt.
Dels att bara vara så slapp och gå omkring i myspys overall och bara "chilla". Njuta av ledigheten och ta det som det kommer.
Men det finaste var att få göra det tillsammans med älskade mor och far. Att få den här tiden att bara vara i lugn och ro tillsammans med dom.
Jag var så sliten och trött då och har varit det ett tag, men dom tar ju mig som jag är. Dom vet att jag kanske inte pratar så mycket när jag är trött. Dom vet att jag är långsam i allt när jag är sliten. Men vad gjorde det?

Jag älskar dom så mycket och dom känner mig så väl, så det blir ingen konstig situation även om jag behöver bara njuta av deras sällskap bredvid mig och insupa ren , ny och behövlig luft för att hitta lite energi.
Å´den energin behöver jag till Jamie.
Han får allt jag har hela tiden, varje dag.
Ja, inte då jag är på turné förstås.
Men annars ger jag honom allt jag har.
Det kändes kan jag säga efter semestern att jag gjort det. För jag var nästan tröttare efter semestern än innan. Men som ni vet så har det varit mycket aktiviteter och då tar man väl lite slut, med all rätt kanske.

Vi åt gott, badade massor, promenerade, men framför allt bara njöt av tillvaron.

Så himla festligt att hela familjen och Gizzla fick plats i husbilen och att allt gick så lätt.
Jamie hade bara lite svårt att somna på kvällen då han helst inte ville fast han var så trött.
Han kunde ju missa något kul och spännande med mormor och morfar.

På vägen hem åkte vi runt Resö för att titta och minnas våra sommar semestrar där när jag var liten.
Vi hade släkt där och vi kollade in huset som idag tillhör någon annan. Det var så otroligt fint och många minnen som tex när vi fiskade krabbor med snöre och klädnypa med mussla på, vid bryggan precis intill huset.
Det var bara vägens bredd emellan hus och hav. Hur häftigt som helst.
Sen när syrran brände sig på en röd manet, och när moster Inger fick åka in till akuten efter getingsticket i tungan.
Pappa bodde där som liten på somrarna.
Vi åkte dit för att hälsa på över någon vecka när vi hade sommarlov.
Men nu är det sålt och det var många herrans år sedan jag var där , så det var väldigt kul att bara åka förbi och titta.
Jamie kollar på dvd och är nöjd...
Pappa och Linus kör och håller ställningarna i fram...


Gizzla gillar att sitta i fram...

Mormor och Jamie har hemlisar ihop......
Mamma och Jamie busar för fullt i lekparken...
Min badring säger Jamie..



Tjo ho vad fort jag kan gunga....

Morfar och Jamie har jätte skoj i vattnet..

Jamie "bakar" bulla i sanden...

Blä, jag fick äckligt på mig mamma...

Alla killar hjälper till med att sätta upp väggen....

Kolla vad bra vi är!

Promenad till bryggan och kollar båtar.

Vi plockar lite snäckor.....



Jamie älskar att bada och helst hela dagen...

Nu slänger jag mig i mamma...

Mormor och morfar tittar gärna på när Jamie leker i vattnet trots att det regnar...

Morfar och Jamie myser under paraplyet...

Titt ut.....var är morfar?

Här är morfar....och mormor. 

Mamma jag simmar...

Gott med fika efter en heldag i vattnet....




onsdag 11 september 2013

Astrid Lindgrens värld!





Ja, när vi packat in oss i bilen efter andra dagen på Kolmården så åkte vi direkt mot Vimmerby.
Nästa mål var Astrid Lindgrens värld.Nu i skrivande sund så kommer jag tyvärr inte ihåg vart vi stannade för att bo på hotell.
Vi hade ännu en trevlig middag, men sen blev det sängen direkt.
Casper, Sofia, Viktor, farmor och farfar var också med på detta äventyr.
Andreas och Lovisa åkte hem efter Kolmården.
Dom har ju inga barn än och tyckte att det räckte gott och väl med de dagar vi fått tillsammans.
Det förstår vi ju så klart!

Jamie ville alls inte sova och vi fick kämpa rätt rejält, och det var riktigt skönt att själv få dunka igen de blå när han äntligen somnade.

Upp och käka frukost och nu var det pirrigt i magen må ni tro.
Äntligen skulle Jamie få träffa Pippi!

Det var soligt och väldigt varmt och jag hade tyvärr klätt på både mig och Jamie helt fel kläder. Men det ordnade vi till sen när vi kom fram, så Jamie fick kort byxa sen.

Ja, vad säger man?
Det var en helt fantastisk upplevelse hela dagen. 
Vi började med Pippi föreställningen.
Men Jamie ville bara titta i 5 minuter sen skulle han gå till Pippi och leka i hennes hus.
Föreställningen hade en paus mitt i så alla barnen fick busa på gården, i huset, med Lilla Gubben , sjörövarna och skeppet.
Man fick ställa sig i kö för att krama och fota ihop med Pippi och när det äntligen blev Lillemans tur blev han så ledsen och sur så han skulle då rakt inte krama Pippi heller!
Så det fick pappa göra i stället.
Han har ju som sagt inte lärt sig än det här med kö och behöva vänta på sin tur. Så han ville ju träffa sin Pippi direkt , men det var bara massor av andra barn före. Då blev det fel!

När andra akten skulle började ville inte våra barn alls vara med på det.
Så vi gick vidare och kollade in Barnen i Bullerbyns hus.
Där trivdes Jamie när han kunde springa in och ut i de små gulliga husen och öppna och stänga fönster och dörrar.
Det blev riktigt populärt.
Så nästa sommar får det väl bli en lekstuga hemma på gården kan jag tro.

Sen traskade vi runt i sagornas värld, allt från Emil till Ronja och jag fylldes av glädje i hela kroppen när jag såg min fina, älskade familj i denna idyll.
Vi busade tillsammans och Jamie trivdes.
Att få denna kvalitets tid med familj och släkt är den bästa balsamen för själen.

Det blev dags för lunch och Jamie visade minsann hur redig han var och åt upp hela tallriken med köttbullar och gräddsås. Så Linus fick hämta en portion till!!!!
Det tar på krafterna med allt stå hej och bus, så han gjorde helt rätt som fyllde på med energi.
Men när vi skulle gå vidare hamnade Lilleman i "paltkoma", med all rätt!
Så han klappade ihop rätt gott i vagnen.
Han sov så nöjt när vi gick runt en stund.
Så Linus och jag beslutade att vi skulle åka hem.
Jamie hade haft så roligt, men han var inte så intresserad av de andra föreställningarna eftersom han inte kände igen dessa figurer!
Han har ju bara sett Pippi och lite på Emil. Men han har inte visat intresse för några andra än om man säger av Astrids sagor. Det kommer väl sen.
Det är ju bara Pippi, Pippi och åter Pippi, eller Disney filmer än så länge.
Vi kramade om dom andra och tackade för denna härliga gemenskap som vi haft.

Vi gjorde ett stopp i Pippis affär och köpte det fina Pippi huset, och även gubbar till.
Det är ju ändå Jamies upplevelse semester och vi visste att han älskade Pippi huset.
Tänk så glad han skulle bli sen när vi kom hem.
Så jag sprang in och fixade det och sen åkte vi därifrån.

Det kändes långt hem, men väl hemma var det så otroligt skönt att andas in vårt eget paradis.
Jag älskar verkligen vårt hem och när allt är klart kommer jag aldrig vilja flytta här ifrån.

Lilleman blev så lycklig av sin present och huset och sina Pippi gubbar leker han med varje dag.







Tänk så mycket just Astrid Lindgren har gjort för så många generationer bara med sina fina böcker.
Att denna underbar, fantasifulla , kärleksfulla och busiga människa kan skapa så underbara berättelser som alla barnen i världen kan uppleva.
Tänk om fler personer kunde vara precis som hon. Då kanske vi inte hade så mycket osämja i samhället. Hon sa ju själv...
-Mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig själv. Nå´t sånt i den stilen sa hon.
Det tror jag också på. Fullt ut!
Kärlek är nyckeln till allt det positiva. Så snälla alla där ute som eventuellt läser denna blogg.
Kan inte vi i alla fall lova varandra att Ge Mera Kärlek! Å ´ännu mera kärlek <3

Det är helt fantastiskt att hennes historier och figurer lever vidare i alla år och jag är helt övertygad om att det alltid kommer att vara så.
Tack snälla underbara du, Astrid Lindgren för att du bjöd oss på det du hade inom dig.
Hoppas att du fortsätter att få ihop fina berättelser där du nu är, i himmelriket kanske, eller var man nu hamnar efter jordelivet.

Jag är så otroligt tacksam att jag fick äran att sjunga en låt till en av dina filmer. Filmen Kalle Blomkvist och Rasmus.
Där sjunger jag Vår vitaste Ros som även hamnar med på albumet Most Wanted Astrid. Den skivan har sålt mer än 40.000 exemplar och jag letar fortfarande en orginal skiva så jag kan få en guld skiva att hänga på väggen. Den finns inte längre att köpa och väldigt svår att få tag i. men har du en och vill sälja så köper jag den direkt.
Sen har man uppdaterat musiken och nu är det Sanna Nilsen som sjunger på den. Jag var ju med för längesen, tror det var 1998 kanske 99 någonting.
Jag är ruskigt stolt över det och det är en ära att man fått tillfälle att sjunga in musik skriven av ingen mindre än Nanne och Peter Grönwall.






torsdag 5 september 2013

Kolmården upplevelse!

Det har verkligen varit full upp med jobb!
Men massor av trevligt jobb, så det är ingen klagan.
Vi har ändå hunnit med så mycket skoj med familjen.
Haft två underbara dagar med Linus släkt från Eskilstuna på Kolmården.
Å, det var verkligen helt fantastiskt att få umgås, roa sig på djurparken och uppleva alla djuren och se hur härligt Lilleman tyckte det var.

Vi bodde en natt på Vildmarkshotellet, där vi badade, bubblade, åt go middag, busade, fick spa mys och bara hade det nice:)
Verkligen att rekommendera.

Vi fick detta i julklapp av Annette och Peter (Jamies farmor och farfar) så att alla kunde åka tillsammans.
Dom var alltså med, sen var det Linus , jag, Jamie, Viktor, Sofia, Casper, Lovisa och Andreas.
Det var mycket skoj och skratt och detta måste vi göra som en tradition. För så bra var det.
Vi tjejer blev riktigt bortskämda av Peter med ett var sitt spa paket.
90 minuter full av avslappning där jag njöt av bubbelbad med olja, ryggmassage och ansiktsbehandling.
Tack kära svärfar!
Det var så underbart så jag nästan skämdes av att jag hade det så bra.

Tänk vad mycket bilder vi knäppte på alla djuren.

När det var dax att se de fina och duktiga delfinerna i deras show somnade Lilleman så han missade hela föreställningen.
Men han ska få åka dit varje år tills han säger själv att han inte vill!
Så det går fler tåg.
Själv satt jag med tårar rinnandes ner från kinden precis under hela showen. Från början till slut.
Den var vacker , rolig och så himla bra. Tänk vilka härliga djur som kan lära sig så mycket konster.

Jamie gillade Bamses värld där han kunde leka av sig riktigt ordentligt med karuseller, hinderbana, upptäcka bamses hus och sen få krama Bamse och Lilleskutt.
Då var han i sitt esse må ni tro när vi hamnade långt bak i kön och behövde vänta på sin tur.
Oj , oj, oj vad jag fick kämpa med att hålla honom i famnen och tjata om att det är snart din tur Jamie. Snart får du träffa Bamse.
Men han skulle göra det NU!
Gå mamma, GÅ!
Så sa han om och om igen och pekade på Bamse.
Till slut var det våran tur och då dissade han självaste goa Bamse och sa -mamma krama!
Så jag fick en Bamse kram och i samma vema sprang Jamie fram till Lilleskutt och slängde sig i famnen på honom.
Jag fick tårar i ögonen, så fint var det.
Jamie sa -Plutt!

Samma sak hände i den långa kön till Safarin som vi alla kunde åka i samma korg.
-Gå mamma. Mamma Gå!
Folk tittade på mig kändes det som , och jag blev varm och fick ont i ryggen av att behöva hålla honom så länge när han var bökig i kön.
Men envis som man är så kom vi fram tillslut och fick sätta oss i en jätte fin lift korg.
Nu skulle vi få uppleva alla dessa härliga djur uppe från liften.

Å´Jamie var helt tagen och tyckte det var super häftigt att få se alla djuren. Precis alla dom som han har hemma och leker med fast av plast förstås.

Det var en resa som vi aldrig kommer att glömma och den har placerat sig varmt och lagt sig som bomull runt mitt hjärta.
Att få uppleva detta tillsammans med fina släkten gjorde gott för hela familjen.
Jag är er evigt tacksam för det, och som vi sa så får det bli en liten tradition av att åka till själva djurparken i alla fall.

Det kändes minsann lite tråkigt att behöva packa väskan och åka där ifrån. Men, mer äventyr väntade!
Direkt ifrån Kolmården körde vi till Astrid Lindgrens Värld. :) <3
Här kommer lite bilder.
Vi har så många jätte fina kort, men här kommer bara några av dem.






Farmor och farfar trivs dom med..... :)