torsdag 21 november 2013

Skolan går bra!

Ja, det går bra för Jamie på förskolan. Peppar, peppar!
Han har sina dagar då han inte alls vill åka dit och blir ledsen så klart. Då ropar han högt och tydligt när vi åker iväg med bilen. Huset mamma, hemma, sova mamma!
Då gråter mitt hjärta när vi ändå måste åka.
När han väl är där går det riktigt bra.
Det blev ju en stor förändring för Jamie den här terminen då alla andra i klassen kom till andra avdelningar pga att dom var äldre.
Jamie var ju minst i gruppen så han blev kvar på Myggan Grön.
Vi gillar ju den avdelningen och pedagogerna är fantastiska och Jamie gillar dom skarpt.

Men det som blev jobbigt var ju att det var inskolning så länge för många barn.
Så nu är Jamie stora killen och äldst av dem som går där.

Han fick mindre uppmärksamhet eftersom dom mindre behövde det. Det var Jamie van med att få annars. Så då blev resultatet att han blev sotis och ville visa sin besvikelse.
Så tyvärr blev han lite arg på de mindre barnen och blev bestämd mot dom när dom vill eleka med honom. Det ville inte alls Jamie.

Nu har det lättat och allt blivit mycket bättre sen de mindre barnen lyckats att känna sig hemma på Myggan. Så nu kan vi pusta ut.
Lärarna säger att det hör till utvecklingen och man får lära sig att det är fel att göra någon illa och får säga förlåt.
NU har vi inte hört något på länge så han verkar ha fattat att det inte bara är han som ska få lärarnas uppmärksamhet. Han är duktig vår lilla kille minsann.
Man slutar aldrig att oroa sig för saker och ting, hur han uppför sig och massor av annat. Men man slutar heller aldrig att vara stolt. För det är man ju jämt när han varit duktig eller skapat roliga prylar, lärt sig fler ord och sådant!


Som när en stolt Jamie visade sin fina barkbåt för Mamma när jag kom och hämtade honom en eftermiddag.
Dom hade pratat och läst om vatten på skolan.
Sen gick dom ut och letade bark i skogen för att sen vara inne och pyssla och skapa barkbåtar.
Kolla vad fina dom blev.
Här är alla barnen barkbåtar och så har dom målat vatten! Så underbara.. :)

Jamies fina Bark båt!

torsdag 14 november 2013

Fyrhjuling är skoj!

Hittade en sådan mysig liten film i telefonen nu när jag skulle lägga över alla klipp till datorn.
Jag kan ibland inte sluta titta på alla små roliga och söta klipp som jag har på Jamie.
Han själv, älskar att se på filmerna som är på honom. Han skrattar högt när han diggar sig själv.

Han var ganska länge lite halv rädd för sin fyrhjuling som han fick i Julklapp.
Men i sommar blev den flitigt använd uppe på altanen där den gick som bäst.
I gräset slirade den lite och han kom liksom inte fram och blev irriterad.

Här är ett litet klipp från sen sommaren precis innan hösten kom.
Visst har han roligt Lilleman…..

torsdag 7 november 2013

Pusskalas!

Å` dessa underbara "pusskalas"!
Tänk vad härligt det är att få spontan pussar av sin son.
Min älskade lilla Prins.
Jamie gillar verkligen att pussas och det är så härligt i hela själen, att få den kärleksförklaringen mellan mor och son.
Hela kroppen blir glad liksom.
Det var ju just den känslan man önskade sig och längtade efter när Jamie låg i magen.
Man längtade så kraftigt efter honom.
Kom ut nå´n gång då så jag får ge all den kärlek jag har inom mig.

När man skaffar barn tillsammans har man ju redan bestämt sig för att ta sitt ansvar och finnas där som den sanna vägvisaren och förebilden för sitt barn.
Man gör så gott man kan utifrån sina kunskaper, erfarenheter och de resurser man har tillgång till just då.
Självklart är man hur orolig som helst, speciellt jag.
Jag är rädd hela tiden att göra fel, ta fel beslut eller ge fel signaler till Jamie.
Jag är rädd och orolig när han busar ifall det ska sluta olyckligt.
Jag är rädd att jag ska uppfostra honom fel.
Vad är rätt och fel?
Gud, jag vet inte det faktiskt. Jag som varken har erfarenhet eller kunskap om uppfostran får hela tiden följa mitt hjärta och magen som vägvisare.

Jag följer min kvinnliga intuition.
Eftersom alla har olika erfarenheter och resurser måste det innebära att det inte finns något facit på hur man ska uppfostra, vara eller inte vara för att bli en bra förälder.
Självklart finns det många sätt som kan vara mer eller mindre accepterade.
Men det som är vår skyldighet är väl ändå att ge barnet kärlek, värme, respect, glädje, vett och etikett under sin uppväxt.
Så känner jag i alla fall. Ja, listan kan bli lång men jag tror ni förstår vad jag menar.

Det som också är viktigt men som jag är jätte dålig på är att sätta regler och gränser.
Linus är fantastisk på det. Men jag förstör ofta med mitt dåliga samvete som ni vet.
Men jag blir bättre och jag vet att jag måste.
Att vara förälder kräver enormt mycket.
Det handlar massor om psykologi egentligen känner jag. Konsten är att kunna förstå och lära sig Jamies signaler.
Om inte jag är i harmoni eller riktigt i balans har jag svårare att nå Jamie. Då blir han irriterad och det kan lätt bli missförstånd. Det är då jag upptäckt att det blir gap och skrik. Jag tror det är så faktiskt.
Ingen av oss vinner på att det blir så. Ingen vinner på det, varken jag eller Jamie. Båda är förlorare!

Det viktigaste är väl ändå att man är en bra och kärleksfull mamma varje dag.
Ha det som måtto alltid, även om man har en "bad day".
Då skapar jag det bästa förutsättningarna för en trygg uppväxt för min älskade Lilleman.
Jag tror också att relationen mellan mig och Jamie blir positiv under hela vårt liv tillsammans.

Det är när alla pusselbitarna faller på plats som de spontana pussarna, långa gosiga kramarna och all den varma kärleken delas ut.
Man får svar på sitt arbete att vara lugn, harmonisk och kärleksfull. Man får liksom bonus på lönen!
Det är underbart att det ger resultat. 
Nu låter det som att jag alltid får jobba hårt på att vara lugn och fin här hemma. 
Så är det inte alls, men visst känner jag av det när jag är stressad. 
Det lägger Jamie märke till direkt och blir lite stressig han med. 

Vi pussas och kramas många gånger om varje dag förutom på helgen när jag spelar då!
Å, det är så fantastiskt underbart att vara mamma och sin lilla son kommer självmant för att visa sin kärlek. 
Självklart är jag väldigt pussig och kanske för mycket till och med. Kan man vara för mycket?
Jag vet inte hur mycket jag pussar Jammie varje dag och jag säger hela tiden att jag älskar honom. 
Det är en enorm kärlek jag hyser till honom och det går inte att hejda sig med pussar och kärleksförklaringar. 
Jag ger så mycket kärlek jag bara kan. 
Å det går inte att stoppa!
Jag älskar dig Jamie......









onsdag 6 november 2013

Jamie lär sig våra namn!

Här kommer att litet klipp där vi försöker lära Jamie att säga våra namn. 
En snuvig liten kille som hellre leker med sitt lego visar ändå att han kan minsann. 
Mamma Erica, blir gärna Mamma Söt! 
Pappa Linus , blir också söt.
Vilken tur att han tycker det än så länge i alla fall. 

Farmor Annette är lite svårt än, men det kommer väl med tiden. 

Mormor och morfar var här och hälsade på vid detta tillfälle så vi fick Lilleman att säga även deras namn. 
Det var ju skoj. 
Lyssna och upptäck så tjatig jag är.  :)
Jag förstod att jag skulle bli en tjatig mamma....haha. 

Jag tjatar och tjatar , men Jamie verkar inte bli irriterad i alla fall. 
Utan han fortsätter leka och är med på noterna denna gång!

Jag fullständigt älskar Lilleman och jag är så stolt över honom.