torsdag 24 januari 2013

Kvalitets tid och sann kärlek!

Jamie och jag har haft två hela mysdagar för oss själva!
Det är underbart att få vara nära , busa , kela och få sådan kvalitets tid med varandra.
Jag jobbar ju bara på skolan när Jamie är på dagis , sen har vi lediga dagar tillsammans också såklart.
Det är enormt värdefullt innan jag åker ut med Drifters på turné.

Att ha tid för varandra är en otroligt viktig ingrediens i varje relation, inte bara relationen mellan föräldrarna utan även förälder och barn. 

Vi har ju mycket sån tid men jag är ju även borta under turné dagarna. Det gör att dessa fantastiska dagar blir så betydelsefulla och viktiga för mig och Jamie!
Kärleken till Jamie blommar mer och mer för varje dag trots att jag trodde att jag älskar honom så mycket som det går. Men trots det så växer min kärlek för varje dag.
Ett band som aldrig kan klippas av. Ett band för livet.
Kärleken mellan förälder och barn är ett av de starkaste band som finns i naturen.
Romanser kommer och går, men när du knyter an till ditt barn så kommer det förmodligen att vara livet ut.
Tänk vilken lycka, att få uppleva den allra största kärleken, så stark att jag inte trodde att den kunde finnas... Kärleken till ett barn. Kärleken till Jamie, till min familj!

Kolla in detta klipp som jag hittade på youtube. Det här kan man kalla stark, sann kärlek. Jag gråter lika mycket varje gång jag ser filmen och jag kan göra det om och om igen. Helt otroligt!
Kärlek mellan far och son som är helt obeskrivlig.

 Om tårar vore guld, så hade jag varit miljardär nu.

Jag önskar att jag kunde leva för evigt för att finnas där för Lilleman under hela hans uppväxt och hela hans liv.
Att få uppleva hans kärlek till sitt eller sina barn i framtiden. Det vill jag så gärna göra.
Men jag tänker ofta på att jag är så gammal och redan levt över halva mitt liv.

Kommer jag att hinna uppleva och få njuta av barnbarn?

Tänker också på hur det ska gå för Jamie i skolan framöver , så han inte blir retad för att hans mamma är en gammal tant och hans pappa fortfarande är så ung.
Jag vet inte varför jag tänker så över huvud taget, men är väl rädd och vill han allt det bästa.
Jag gör allt för min älskade Lillprins och blir så ledsen när jag kommer på att min taktik i olika sammanhang kan vara så fel . När jag trodde jag gjorde allt för hans bästa. Men allt går ju att redigera och har man trott man gjort rätt som förälder , men senare får facit att det var ingen bra ide får man göra om, och hoppas ingen skada är skedd.  
Som när jag fick ett uppvaknade att jag faktiskt gör Jamie mer ledsen och att han får svårt att lita på mig när jag "smiter" ifrån honom istället för ett riktigt avsked.
Jag gjorde det av kärlek för att lindra hans smärta när jag åker. Men gud, så dumt!
Nu har jag facit och rättar till det så fort jag kan och bönar och ber att ingen skada redan skett!
Då får vi i sånt fall lappa ihop det så gott det går.
Jag gör allt för Jamie.
ALLT!
Jag lovar att jag ska göra allt för dig i hela mitt liv.
Så länge som jag lever. Lovar och svär!





tisdag 22 januari 2013

Hemma med familjen igen!

Igår efter jobbet på De La Gardie där jag undervisar dundrade jag iväg först för att handla lite snabbt. Linus hämtade Jamie på dagis så att vi skulle få mer tid till varandra hemma.
Då kom vi hem nästan samtidigt och det blev perfekt!
Vi åt tillsammans och sen kelade vi och busade mellan Pippi klippen på youtube!
Han ser Pippi varje dag och är helt såld på filmerna. Någon film har vi på dvd annars tittar han på små klipp vi hittar på nätet.
Han är ju för go alltså.

Jag blir såld på hans iver och lycka när han ser på Pippi och när han skrattar till då det är roligt.
Det är så häftigt att se själva utvecklingen att han börjar förstå handlingen liksom.

Sen blev det kväll och dags för välling. Vi myste tillsammans i soffan när han drack sin välling, men sen trots att han var hur trött som helst så vägrade han att sova.
Det tog sin tid och det blev alldeles för sent med tanke på att han skulle upp tidigt i morse till förskolan.
Det var underbart att sova alla tre i vår sprillans nya säng som Linus monterade ihop igår.
Man ville nästan inte kliva upp i morse för det var så mysigt.
Ja, sen måste jag erkänna att jag var rätt sliten när klockan ringde också!

Men det är ju självförvållat så man får inte klaga.
Fast det är väldigt lätt att göra det förstås.

Det gick sådär att lämna på Myggan i morse för Jamie hade absolut ingen lust att jag skulle åka ifrån honom igen. Men vad göra.
Han har så roligt när han väl kommer igång och han trivs jätte bra fortfarande. Så det går ingen nöd på honom och det är bara hur nyttigt som helst. Han leker och träffar sina kompisar, pysslar, lär, sjunger och busar.
Just nu läser dom boken Nasse hittar en stol! Jamie gillar högläsning och även att bläddra i böcker hemma.


Vi får se hur det går att hämta efter jobbet i eftermiddag.
Det brukar bli ramaskri och bråkigt och det är väldigt uppslitande och jobbigt. Han vill ju gärna vara kvar ute på skolgården och leka, och sen har han inte alls någon lust att sätta sig i bilen och åka hem.
Jag skrev ju det förut att hellre det än när han blev så deppig och hade det svårt vid lämningen.
Men detta börjar att bli ett stort problem och tar både kraft och massor av tid.
Tid som vi skulle kunna ha så trevligt med hemma tillsammans. Jamie och jag liksom. Men så tänker inte han.
Än i alla fall!
Hem kommer vi i alla fall till slut.
Nu längtar jag som en toka efter min underbara familj och snart så får jag hämta Lilleman.
Det ska bli mysigt!


måndag 21 januari 2013

En lyckad turné!

Vi hade en fantastisk helg ute på turné med bandet. Vi startade helgen i fredags på Casinot i Göteborg. Vilken personal! Vi blev bemött av artighet, service på hög nivå, och fint välkomnande i logen med fika och fruktfat och fick äta Taco buffé! Då blir det lätt att jobba, när man mår gott.

Innan jag åkte var Jamie lite ledsen eftersom han börjat förstå vad som väntar när jag packar väskan.
Jaha, nu ska mamma åka ifrån mig igen.
Dumma mamma :(
Det var kallt ute men klart och fint, så vi tog på oss ordentligt och åkte lite pulka på gården först. Sen när Jamie och Linus vände håll med pulkan fortsatte jag mot bilen i smyg.
Gud, det är så fruktansvärt och hemskt att stick ifrån honom på det viset.
Men just nu är det det bästa för honom.
För han har fortfarande väldigt svårt för avsked.

Men det känns lite lättare nu ändå för nu kan vi ju både "babbla" i telefonen och skypa när jag är borta.
Det betyder så otroligt mycket för mig att bara få höra hans lilla söta röst i "luren" då han tjatar om pippi och lallar på som om jag förstår precis vad han säger. Ännu häftigare är när vi Skypar då vi även kan se varandra.

Helgen fortsatte med trevligheter då vi hade en underbar afton i Björklinge då även min pappa Roland var med och spelade till gammeldanserna.
Han är en så enormt bra musiker och svängig spelman så man kan svimma alltså.
Det är min pappa det!
Å´så roligt det är att få chansen att spela ihop.
Efter gigget så åkte vi vidare hem till mamma och pappa där vi stod med bussen för att sova. Sen blev det lunch och dusch innan det blev läge att fara vidare mot Söderhamn.
Det blev också en jätte mysig kväll och det är alltid så härligt att få busa och prata med Kenth och PO, arrangörerna som vi blivit så fina vänner med.
Synd bara att Britt Marie, Kenths syster som skämmer bort oss med gofika, kärlek och rackartyg inte kunde komma just igår eftersom hon har influensan. Så hon fick minsann ligga nerbäddad i soffan där hemma.

Efter kvällen var det bara att rigga ner allt och köra hemåt igen!
Jag måste ju hinna hem till skolan.
Där sitter jag nu och det funkar bra trots att jag inte fick ihop så mycket sömn i natt. Men det gör inget.
För när man kommer hit och möts av alla dessa underbara kollegor , vänner och studenter så blir man glad, pigg och kan klara av sitt arbete.
Jag älskar ju att undervisa mina sång och flöjt elever och det är både inspirerande och roligt att få jobba här.
Tänk att jag får arbeta med så fina människor överallt. Både på skolan, Radio Skaraborg och i Drifters.
Jag inser som alltid annars att jag är riktigt bort skämd.
Min ängel! Du ska veta att mamma saknar dig så otroligt mycket när jag är ute och spelar....

Mitt lilla charmtroll som älskar sina trummor!


söndag 20 januari 2013

Ord förådet byggs ut!

Nu är det roliga tider och man får börja vakta sin tunga lite grann. 
Jamie snappar upp ord lite när som helst nu och hans ord lista börjar bli lite längre.
Han babblar på som en tok med babbel språk, men det kommer mer och mer små ord som han gärna säger om och om igen!

Populärast just nu är BAJS, PIPPI, MAMMA, PAPPA,  BUSS, DÄR, TITTA, KISS, AKTA, HEJ HEJ, NEJ.
Sen förstår han mer vad vi säger och kan teckna med kroppen vad han vill.
Som när vi frågar om Jamie är hungrig så klappar han på magen och springer ut i köket eller säger NEJ!

Det är så häftigt att man kan konversera lite och att man ser att han så gärna vill prata fast han inte riktigt vet hur man gör!
Man märker också att sång och lek på förskolan gör mycket. 
Som tex AKTA då visar han med pekfingret akta som i Lilla Snigel akta dig!
Lika när han tittar på Pippi Långstrump som han gärna gör så fort han vaknar och dricker välling så visar han PIPPI med att dra i håret på sidorna och säger PIPPI.
När krokodilen kommer på filmen så slår han i hop händerna och visar liksom krokodil gapet. Det är också från sångstunden på förskolan.
Helt underbart och roligt.

Ja, så med massor av teckenspråk och ord så försöker vi göra oss förstådda för varandra.
Längtar tills vi kan prata lite mer på riktigt. Det ska bli spännande.......



söndag 13 januari 2013

Tillägnan!

Har precis fått Lilleman i säng och sitter för mig själv i soffan framför TV:n.
Linus kommer snart hem från sin jour på jobbet, så vi hinner om vi orkar se en film innan vi avslutar denna helg för att sova.
Det är ju jobbdag i morgon.

Jag har haft gråten i halsen precis hela dagen. Jag är så himla ledsen och sorglig i hela min själ.
Inte för min egen skull, men för ett par som är jättefina Drifters vänner.
Jag kan inte låta bli att skriva av min sorg för er.
Jag blev självklart ledsen när jag fick höra efter det hade hänt. Men igår när vi sågs för första gången efter det som hänt blev det ännu mer sorgligt och jobbigt.
Samtidigt var det så skönt att få omfamna er med en styrke kram.
Tänk vad världen kan vara så jäkla orättvis, att ödet inte vill väl alla gånger.

Dessa underbara människor har mist sitt barn. Sitt älskade barn som växte så fint i mammas mage.
Ett frö som skulle födas till en familj.
En otroligt vacker och fin familj skulle de få bli.
Men ödet ville inte det den här gången, och jag kan bara inte tro att det är sant.
Jag är så ledsen för er skull.
Ett litet friskt barn som skulle få otroligt härliga föräldrar.
Men i december månad gick något fel och ni fick inget val.
Mitt hjärta blöder av att höra att ni fick föda fram eran fina lilla pojk som inte längre kunde fullfölja sitt lilla liv.

Jag lider med er, verkligen!
Åh, jag kan och kommer aldrig att förstå denna tunga sorg ni bär på. Ingen förutom alla andra människor som varit med om samma öde kan förstå hur ni känner.
Jag finns här som vän att prata med, skrika ut sorgen med, att gråta med. Jag är en bra lyssnare kära ni.
Jag hoppas att ni snart kan gå vidare och jag hoppas att ni vågar prova på nytt med tanken att skapa familj när tiden är inne.

Ni ska aldrig glömma utan minnas på ett fint sätt.
Använda er minneslund till fina små kärleks förklaringar till barnet. Så han vet att ni är där.
Men ni måste glömma det jobbiga hur svårt det än är.

Jag önskar att jag kunde trolla för att få det ni upplevt ogjort. Ingen ska behöva göra det.

Känner mig så maktlös men vill trösta och förstå hur skör tråden är när ett litet liv ska gro.
Jag vet ju hur jobbig Julaftons natten var för oss när Jamie ville komma ut fast han skulle födas i slutet på mars. Allt kan gå så fort, och ens liv förändras på en hundradel sekund.
Det var inget emot det ni har fått erfara, även om det var en jobbig timme akut på BB innan vi fick efter sprutor och vård veta att allt gått bra. Fast jag måste vara lugn och ringa så fort det kom sammandragningar igen.

Jag vet att jag aldrig hade klarat av att förlora Jamie på det sättet. 
Livet går i spillror.

Men snälla, för er egen skull, för er släkt och alla vänner runt omkring er så måste ni orka.
Lova mig det.
Lova mig att gå vidare tillsammans och bygg er kärlek starkare så ni orkar.
Om ni blivit för rädda att försöka på nytt att skaffa barn på det sättet så finns där många barn ute i världen som behöver just er.

Jag vet inte om dessa ord kan hjälpa , men ni är underbara, fantastiska och fina personer. Ni är älskad av många och fler vill bli älskad av er.

Jag beklagar verkligen er sorg.

Med kärlek Erica
 


Här kommer texten till Tillägnan som är en jättefin låt som Monica Dominiqe skrivit och texten är skriven av Lars Forsell. 
Det är en underbar melodi med en vacker kärleks förklaring som jag kom och tänka på just nu.
Lyssna på den någon gång. Ni kanske inte alls gillar den, men jag fick den i mina tankar nu när jag skrev till er.

Till dig, du som är fjärd och spegel
Bidande segel, stiltje och vind
Du som är ebb och flod
Eldströmmen i mitt blod
Jag är din!

Till dig, du som är spår i sanden

Eldsken på stranden, molndrakar sju
Du som är lust och lek
Hägrande kust och svek
Det är du!

Till dig, måsarnas vita flykt

Ja, till dig
Sommarljus starkt och tryggt
Ja, till dig, till dig, till dig

Till dig, du är långt bort och nära

Vågor ska bära dig till min strand
Du som är böljesång
Dyningens mjuka gång intill land
Till dig



onsdag 2 januari 2013

Morgon mys vid datorn och en kopp kaffe!

 

Det tog tid för Lilleman att somna igår.
Stackarn, han höll låda och låg och babblade i evigheter. Sen slog det över i irritation förmodligen för han började sparka vilt omkring sig och slogs rätt hårt.
Inget knep som brukar fungera annars för att få honom att slå igen de blå funkade. Så det tog tid.

Till slut fick jag ta upp honom och gunga eller vagga som vi säger här hemma. Hålla honom tätt intill och gunga försiktigt i takt liksom. Det gjorde vi i timtal förr när han hade kolik fast mycket större rörelse förstås.
Nu gungade vi mjukt och försiktigt tills han äntligen dåsade till.

Jag får ju inte bära än heller, men blev tvungen denna gång. 
Linus var nog inte riktigt på hugget han heller, så vad gör man inte ..... ???? Allt för sitt älskade barn så klart! Han mår ju inte bra av att inte sova ordentligt, så jag gjorde vad jag kunde.
Så är det alltid och självklart så bryr jag ju mig mer om Jamie, än om att min operation behöver läka.

Jag var så himla trött själv så såg nästan stjärnor när jag stod där och vaggade fram och till baka.  Jag hade ju kommit hem klockan 5 på morgonen efter Nyårs spelningen i Örebro, och gick upp nio. Så den sömnens energi tog slut på ett kick under dagen då jag lekt med Jamie. Linus jobbade hela dagen.
Så denna natts sömn behövdes kan jag säga.

Nu sitter jag uppe med pappa och äter frukost och kollar läget lite på blocket.se.
Dom andra i huset har inte vaknat än.
Det är riktigt mörkt ute och då är det så mysigt att sitta i tystnaden med en rykande varm kopp kaffe och bara vara, blogga och små prata lite med farsan.
Det kallar jag MORGONMYS!
För sen är det fullt ös och håll i gång!
Det är riktigt härligt det med, för jag gillar när det är ös i stugan. Men ibland ger det mig så otroligt mycket med användbar energi att få en liten stund på morgonen så här och ladda.

Ladda, så man blir en riktig supermorsa i dag med!!!  :)
Jag gör vad jag kan i alla fall för att bli det.
Jag vill vara den bästa för Jamie.

I dag åker mamma och pappa hem till sitt i Tierp. 
Linus , jag och Jamie ska bara ta det lugnt och rå om varandra. För i morgon drar jag på turné upp till Norrland och kommer hem på måndag morgon då jag måste direkt till skolan och fortsätta jobba.
Så idag är det slappa som gäller i Torpet!

Så som sagt, när ni vaknar älskade familj! Då får ni min kärlek, mitt allt.
Då ska jag ge er min dag........