torsdag 27 februari 2014

Nu räknar vi!

Tänk att tiden går så fort!
Känns som det var igår man satt med putmage, och stånkade och stönade och önskade att "Kulan" som vi kallade honom då skulle komma till världen.
Nu är han snart tre år.
TRE!
Jag blir nästan rädd av hur fort tiden svischar förbi mig.

Nu räknar och härmar han allt som bara går. 
Det är en underbar tid och man får ibland vakta sin tunga eller hålla den rätt i mun.
För han snappar upp både det ena och det andra nu.

Idag har vi varit lediga precis hela dagen tillsammans och som vi har har busat.
Vi har lekt med bilar, byggt tåg bana och kört tåget, sprungit och jagat varandra i huset, målat, tittat tv, ätit mat, kramats, räknat, tittat på paddan och massor av annat.
Det värsta är att idag ville han bara vara hemma! Tyvärr inte i skogen. Det är jättesynd för på eftermiddagen blev det ju rätt så fint väder.
Solen lyser och det känns underbart att vi går mot ljusare tider.
Äntligen!

Tänkte ni skulle få se ett filmklipp när vi räknade bilar idag.
Självklart både på svenska och Engelska som Dora. Det är viktigt må ni tro.

Vi fick hem KULPOST!

Igår när Linus kom hem från jobbet så blev Jamie så himla glad i vanlig ordning.
Det är en fantastisk känsla att bli bemött med så mycket kärlek av en sådan liten person.
Det är så mycket känslor som bor i kroppen och att se den blicken i Jamies ögon när pappa kommer hem, är obetalbar.
Han springer med öppen famn mot Linus så fort att benen knappt bär.
När dom möts lyfter Linus upp Lilleman och sen kommer den där härliga pussen och Jamie skriker Pappa!

Titta Jamie! Du har fått post!
Linus håller upp ett stort brunt kuvert och säger igen att det är till dig Jamie!
Jamie tar brevet och och är lyrisk samtidigt som han inte riktigt vet vad han ska göra.

Open, open! Ropar han :)
Jag tar kuvertet och river upp det, tar fram en jätte härlig turkos mössa med en älg på.
Så himla fiffigt, och vad söt den var.
Vi är ju mycket ute i skogen och luffsar så Jamie kommer att matcha skogen med högsta poäng nästa skogspromenad.

Vi läser på ett kort som också fanns i brevet och det var från härliga och mysiga Berith uppöver landet.
Jag blir så lycklig hela jag när mina vänner runtomkring i Sveriges Folkets Parker skänker Jamie en tanke och undrar hur han har det.
Vad fina ni är därute, fantastiska människor!
Personer som jag har turen att lära känna genom mitt yrke som dansbandssångerska.
Tack snälla söta Berith och alla ni andra förstås.

Jag är så bortskämd av alla ni som gillar Drifters med vänskap och kärlek. 
Tack Tack! 

Men det var inte bara Jamie som fick "kul" post. Vi brukar säga kul post åt allt som inte är räkningar eller reklam.
Det är ju så mycket skojigare med sådana brev och avier än räkningar så klart.

Nu äntligen kom avin hem. 
Den jag väntat på så länge.
Äntligen kan lillamamma hämta ut sin efterlängtade förlovnings ring.
Den vi skulle ha köpt för så längesen.
Vi gjorde ju det men tyvärr ramlade stenarna ut ur den ringen och Guldfynd där Linus köpte min underbara ring, ville inte hjälpa till. Dom sa att den hade fått en smäll och därför kunde dom inte laga den. Det skulle bli att köpa ny.
Men då sa jag att jag inte ville ha en sådan igen och behöva bli ledsen över att den också ska gå sönder, efter bara 2 års användande.

Så nu beställde jag en "vanlig" slät Schalins ring i vit guld som från igår pryder mitt finger.
En slät blir ju lättare att matcha nästa ring när det blir dax!!!!!
Den andra höll bara i knappt två år! Det är för skamligt.
Men sen köpte jag ju en ny med stenar i och från den ramlade en sten ur första veckan.
Den fick jag skicka tillbaka för att få lagad , men det blev aldrig av.
Så efter det använde jag en släkt ring som jag fått i arv. Den är från 1869.
En otroligt vacker guld ring med diamant som jag är väldigt rädd om. Men den blev perfekt i väntat på hur jag ville ha det med ring.
Vi har varit förlovade i 3 år och att det hunnit med att vara så mycket strul med ringar har inte känts så bra.

Jag åkte till Posten i turbo fart, löste ut ringen, och for lika fort hem igen.
Så nu förstår ni att jag är lika nöjd som en miljonvinnare på triss!




Sammanfattningen av detta är att det är superkul med "KULPOST".
Hela familjen blev nöjda och glada.






onsdag 26 februari 2014

Jamie och Mamma mys!

På onsdagar slutar jag ju så tidigt på  De La Gardiegymnasiet där jag är sång coach.
Jag får en sådan otrolig inspiration av mina elever och självklart alla sköna kollegor på Estet musik programmet.
Den inspiration som jag får med mig av varje elev och lärare tar jag med mig sen ut på turné och använder mig av.
Det ger mig så mycket.
Jag arbetar där så lite men ändå får jag med mig så mycket.

På onsdagar slutar jag inn an lunch, men väntar in Lilleman som äter på förskolan först innan jag hämtar honom. Annars får jag hämta honom mitt i maten då jag slutar precis när dom ska börja äta.

Då hinner jag först plocka undan noter och säga -Hej då till lärarna och sen drar jag vidare till förskolan.

Idag hämtade Linas Lilleman, för han har börjat med lite trots igen mot mig så vi kommer liksom aldrig därifrån. Det kan ta upp till en timme från att hämta till att klä på, sätta sig i bilen och sen åka.
Så Linus har avlastat mig från det denna veckan så Jamie och jag slipper bli osams och ledsna på varandra.
Det är nog jobbigt än då, att växa så det knakar och bli" stor" som 3 år och lämna bebis stadiet.
Min mamma sa att man kan nästa jämföra det som den perioden då man helt plötsligt ska kliva över gränsen och bli tonåring istället för barn.
Han har inte kommit riktigt i treårs trotsen , men den smyger sig på med lite olika grejer. Därför försöker vi hjälpa Lilleman rent känslomässigt att slippa bli så arg så han får feber när det är dax att åka hem från skolan.
Ja, det är sant!
Vissa gånger när det blir så här tokigt kanhan bli så ledsen och trött så han blir jätte varm och liksom framkallar feber när han blir så grinig.
Det har hänt flera gånger.

Han blir ju skit glad när jag kommer till skolan och möter honom och vinkar glatt Hej då till sina lärare, men sen i hallen då vi ska klä på oss och åka är det som att trycka på en knapp bara så börjas det.
Han far runt som en vilde, skriker och kastar saker. Sen vill han inte klä på sig.
När vi tillslut fått på han kläderna och går ut, springer han bara iväg och ska leka. Det är ju helt ok egentligen så det brukar vi göra. Antingen åka kana eller springa i träd dungen.
Men sen kommer det värsta när vi ska i bilen.
Då sparkar han sig loss, blir som gele i kroppen så man knappt kan lyfta och jag blir helt slut både i själ och musklerna.
Sen är han så ledsen hela vägen hem.

Ibland vill han inte följa med in i huset utan ska sitta kvar i bilen när vi kommit hem.
Men det löser sig alltid på något vis och det är i perioder och inte alls alltid.
Det är ju skönt i alla fall.

I vilket fall som helst så är han så fin och go annars och ger pussar och kramar samtidigt som han säger att han älskar mamma.  <3

Så idag hämtade Linus Jamie på sin lunch och jag åkte direkt hem. Då vann vi massor med tid och behövde inte bråka.
Underbart.
Jag lämnar på morgonen och Linus har hämtat denna veckan. Jag brukar ju annars hämta honom också men det har varit super bra denna veckan.

Jamie och jag har hunnit busa med bilar och bilbanan.
Sen har vi sett inlärningsprogrammet Dora på tv:n. Det är kul att vi sitter och räknar tillsammans både på Svenska och Engelska.
Han pratar ju blandat ibland och råkar slänga in ett engelskt ord lite här och där ibland.
Det är bara vissa gånger jag inte fattar vad han menar om han lärt sig nytt engelskt ord och man tänker ju liksom inte på engelska först och främst direkt.
Inte jag i alla fall :)
Men då brukar det bli skojigt sen när jag kommit på vad det är och polletten ramlar ner.

Som för någon månad sen när han ropade oppen mamma oppen!
Vad är det då?
Han lekte med långtradaren och släpet som man kan lasta bilar både uppe och nere på.
Han kunde inte få ner rampen när han kört på alla bilar som skulle stå lastade på släpet, och ville sen köra av dom.
Jag fattade absolut inget förrän han pekade på den och sa inte stänga utan oppen!
Öppna menade han.
Han hade lärt sig på Dora att det heter open och close. Men han sa open , stäng.
Det är våran lilla trollunge det!

Just nu har vi riggat i duschen med massor av köksprylar han har till sin lilla spis.
Han fick för sig att han skulle duscha och fixa mat samtidigt i duschen.
Så han har fullt pådrag där nu med vattenbus och att koka mat.
Jag sitter på toalocket och bloggar lite bredvid.
Det är underbart att få busa och följa med i fantasiernas värld när man är nära Jamie.
Speciellt när det är bara vi. Klart det är kul när hela familjen umgås, det är ju det bästa.
Men jag uppskattar verkligen Jamies om min egen tid så himla mycket.
Det gör mig gott när jag behöver lämna mina älsklingar hemma då jag sticker på turné.

Vi har så mycket kvalitets tid Lilleman och jag så det går ingen nöd egentligen, men det är klart att det gör ont att oka och inte finnas nära alltid.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att han förstår en dag hur mycket jag älskar honom och vad han betyder i mitt liv. Trots att mamma åker hemifrån och jobbar.

I morgon har vi en heldag igen bara han och jag.
Jag har inte kommit på vad vi ska göra än, men det kan hända att jag vågar mig iväg och bada på badhuset.
Han älskar och bada , men jag är ju så jädrans feg och gör det bara när Linus är med.
Det där har med min otroliga rädsla att olyckan ska ta honom ifrån mig.
Att det ska hända Jamie något.
Så sådana aktiviteter gör vi alltid tillsammans hela familjen. Som när vi åker till Skövde och leker på Stellas Lekland och annat.
Vi brukar busa hemma, på Jamies rum, mysa, gå ut i skogen, pyssla , måla och allt sånt ni vet.
Det känns tryggt och harmoniskt.
Fast vi springer som galningar i stugan och det kan ju hända att han ramlar eller slår huvudet i något hörn, men på något vis känner jag mig trygg hemma och kan ta hand om olyckor när de sker här.
Jag blir liksom ställd tror jag när vi är borta.

Jag gör allt för vår älskade son och jag vet att jag blir bättre och bättre med rollen som mamma trots att det hela tiden kommer nya hinder att övervinna och bli bättre på. Men jag tar det som det kommer.

Har bara så svårt att vara nöjd över mig själv som mor.
Jag vill ju vara världens bästa mamma för Jamie.
Men när jag tror att jag inte klarar saker, är feg i situationer eller när jag inte klarar hämtningen från skolan känner jag mig totalt värdelös.
kan väl lite erkänna att det är väl inte enbart som mamma den känslan smyger sig på mig ibland.
Även som sångerska eller som pedagog.
Man vill ju så mycket och vara på topp i alla situationer i sitt jobb.
Men det går ju inte heller tyvärr, hur mycket man än vill.
Jag lär väl bli bättre där med.
Våga tro och lita på sin kunskap och talang.

Jag vet att det kommer att komma många sådana stunder som mor , men jag har lovat mig själv för Jamies skull att bygga upp min självkänsla lite mer så jag inte längre tar lika illa upp när det blir fel.
Jag blir inte arg, utan blir nedstämd till tusen och så himla trött.
Sen kommer den där värdelös känslan.
Att jag inte ska räcka till som mamma för Jamies bästa.
Att jag ska förstöra honom i hans uppfostran bara för att jag inte kan eller klarar saker.
Nej, upp med hakan Erica!
Se dig om…..
Du har ju fått världens finaste son.
Ett riktigt busfrö som är lika charmig som han är envis.
Han är viljestark, javisst!
Men se det som något positivt och försök att stärka dig istället för att tro du förstör honom bara för att hans vilja vinner matchen ibland.
Det är ju faktiskt inte alltid han gör det. Även om det kanske är lite för ofta.
Nog om detta.
Han är underbar min lilla ängel.
Jag kan inte tänka mig en tillvaro utan mina prinsar.
Det är vi som gäller. Det är vi som ska övervinna allt tillsammans.
Det är vi som ska njuta av vardagen och livet.
Å lilla Jamie! Det är du som förgyller livet med din närvaro.
Jag älskar dig.
Duschen full med leksaker…..

Självklart ska man smaka när man lagat go middag , trots att man är i duschen.

Skogsmulle!

Jag vill sova här!










söndag 23 februari 2014

Bus på Stellas Lekland!


Jamie älskar att åka och leka på Stellas Lekland i Skövde.
Där kan vi bränna av några timmar med 100% bus och lek och sen åka trötta och nöjda hem.
Det är lika kul för en annan som för Jamie, så vi klättrar och svingar oss i banor och glider ner i kanor vi med.

Han är alltid lite reserverad först och går och kollar in andra barn en stund, men sen glömmer han tid och rum för en stund och då gäller det att hänga med.
Jag älskar att se honom springa omkring med den lystern i ögonen.
Han ropar och stojar och springer iväg till nästa aktivitet.
Skoj till tusen. :)
Köra brandbil är kul. :)


fredag 7 februari 2014

Busigt värre!

Vi har många busiga dagar tillsammans i veckorna och det är så otroligt härligt att få vara nära sin finaste, bara Lilleman och jag.
Ibland tänker jag fortfarande -Är det verkligen sant?
Har jag skapat denna lilla person tillsammans med min älskade Linus?
Jag är fortfarande helt fascinerad av hur det fungerar.
Man liksom fattar inte riktigt att man själv fick chansen att skapa ett barn , som sen växer upp och blir en person som i framtiden skapar egna små barn.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag hinner uppleva det, att Jamie får barn som då blir mitt barnbarn.
Vilken underbar dröm!

Vi skojar och stojar här hemma och vi har massor av kvalitets tid bara Jamie och jag.
Man blir ung på nytt eller kanske rättare sagt så känner jag mig bara gammal i kroppen inte till sinnet.

Å´det är ju det som är viktigast tycker jag.

Inte hur man ser ut egentligen , utan hur man är!
Självklart skulle jag vilja se ut som vilken fotomodell som helst kan jag ju enkelt erkänna , men det är ju fullständigt omöjligt.
Men det jag är riktigt bra på är att hålla mig ung, pigg, busig och kärleksfull i mitt sinne och i min själ.
Det bådar bara gott för Jamie.


Min kärlek till honom är gränslös och jag ska göra allt för att orka vara busig tills jag dör!
Jag umgås så starkt och mycket när jag är hemma med Jamie, för att han ska få så mycket av mig som möjligt innan jag far iväg på turné!
Jag vet att det låter konstigt, men man liksom fyller på skafferiet och sen när jag är borta så äter saknaden upp allt tills jag kommer hem igen. Så får man fylla på förrådet igen.


Att älska någon mer än sitt eget liv är en känsla som alla borde få uppleva. Att det gör så ont att vara ifrån varandra men en sån underbara känsla när man ses igen. Inte lätt att hitta balansen. Men vi har gjort det på ett fint sätt. Vi fyller på och slösar och fyller på …….

Så det här med buset är en viktig del i mitt liv och jag hoppas att Jamie känner det. 
Likaså kärleken och all värme hoppas jag att han känner. För jag ger allt så fort jag får chansen. 
Vi kramas och pussas massor och han vill ofta ha kramar och kommer och ber om dom. 
När han gör det, även fast det är 50 gånger om dagen så känns varje omfamning som om det vore den första. 
Så kärleksfull , varm, skön, och harmonisk är kramen från den första till den sista för varje dag. 
En helt otrolig härlig känsla, som sprider sig i hela kroppen och framför allt i hjärtat och i sinnet. 
Då orkar man med de stunder som är mindre kul som trots och annat. 
Det har börjat sakta men säkert att smyga sig på en trots igen. Fast jag var förberedd känns det som hela kroppen faller sönder i bitar när han kör med mig. Jag blir ledsen. Jamie blir ledsen. Men sen går det över och vi kramas och säger att vi älskar varandra. 
Det är viktigt att när allt är lugnt igen så ber båda om ursäkt. Viktigt tycker jag. 
Jag gör säkert så mycket fel i detta ämne , men jag försöker få oss att så smidigt som möjligt komma ur problemet och bli vänner. 
Min kärlek blir bara starkare och starkare till Lilleman. 
Jag älskar dig så innerligt <3