fredag 25 april 2014

Skogsbus med mormor och morfar!

När mormor och morfar kom några dagar innan Jamie fyllde år, så passade vi på att busa i skogen!
Det var underbart att få den härliga friskluften , men det bästa av allt var att få dela den med mamma och pappa och Jamie så klart.
Det var en sådan härlig atmosfär.
Solen var skön, luften frisk och skogen hade börjat att dofta lite smått. Sådär gott som när man drar in ett andetag och känner skogens fräscha närvaro.
Fantastiskt.
Fåglarna kvittrade och man hörde grenarna på träden knaka lite av vinden som ville spela för oss.

Ibland kan bara denna lilla promenad med familjen göra underverk med min mentala hälsa.
Är jag trött så blir man på något konstigt vis lite piggare fast att skogen suger.
Man säger ju så att sjön suger, men det gör ju skogen med.
Fast det jag menar är att man blir trött på ett harmoniskt och skönt sätt istället för att man är sådär rysligt slut och blir stressad av att familjen ska märka det.

Skogen gör nytta med själen och jag älskar att bo mitt i den.
Naturen helar mig liksom.

Mamma har ju alltid älskat skogen och är så duktig på allt, med växter, fåglar, svamp och djur.
Jag har inte riktigt den naturkunskapen, men däremot älskar jag att uppleva den.
Finnas mitt i, stressa av, slappa, plocka svamp, gå promenader, plocka bär, bara njuta.

Vi busar rätt mycket i skogen med hela familjen och Jamie gillar verkligen att springa runt och ropa.
Vi leker kurragömma, springer, åker cykel eller pulka beroende på vilken tid på säsongen vi är i, vi fikar, ja faktiskt har vi mycket aktiviteter i skogen.

Den här gången var Lilleman så himla sugen på spring tävling. 
Han ville tävla hela tiden och mormor och morfar hängde så klart på.
Trots att mamma är sjuk och ganska så orkeslös så rycks hon med i leken och gillar det.
Jag blir gråtfärdig bara av att skriva det. För det var så underbart att se mamma springa ikapp med Jamie.
Jag är kanske lite överkänslig och har lätt till gråt när det gäller känslomässiga saker, men jag lovar att det var fantastiskt att uppleva att hon orkar att busa.
Jag kan se detta klipp om och om igen , bara för att få tillbaka minne och känslan igen.
Det här kommer jag aldrig att glömma.

tisdag 22 april 2014

Jamies födelsedagsfirande!

Kan ni tänka er!!!!
Det är så sant som det kan bli.
Mitt lilla yrväder till busfrö fyllde 3 år förra veckan.
Min Lillprins har blivit stora killen ju :)
Å´jag som knappt har fattat att jag fick barn över huvud taget.

Att jag drog denna vinstlott tillslut och fick mitt livs största och finaste gåva. En kille som kom och förändrade hela mitt liv.
Mitt liv som gått ganska mycket i berg och dalbana, har liksom tagit fäste och blivit stabilt.
Jag är så tacksam över det.
Å´jag är så stolt över min lilla familj.
Trots att jag är en rätt svag person rätt känslomässigt så har jag blivit starkare.

Man kan inte jämföra mig med Pippi Långstrump alls på något sätt, men jag kan klarar i alla fall av rollen som en god mor och det är jag minsann stolt över.
Ja, inte om man pratar om själva uppfostran att dra gränser där ni vet att jag fortfarande måste bättra mig trots att jag faktiskt gjort framsteg.

Firandet började några dagar innan eftersom att mormor och morfar kom och hälsade på med stor bilen!
Jamie älskar ju att få leka och åka i husbilen som dom köpte förra året och som vi fick följa med på semester med i somras.
Det pratar Jamie om än i dag och han längtar efter att få åka på semester med husbilen och mormor och morfar igen.
Hoppas vi får till det.

Lördagen den 5 april blev Jamie 3 år, men redan onsdagen innan kom alltså mormor och morfar.
Vi hade mysiga dagar och på fredag kvällen när jag själv var och spelade anlände också farmor och farfar för att träffa oss och fira Jamies födelsedag så klart.

Det är så härligt att få ha sina nära runtomkring sig och Jamie älskar att träffa alla han med.
Han riktigt lyser av glädje och bus förstås.
Han får så mycket uppmärksamhet av alla och han blir så nöjd så.

Vi beställde tårta med Blixten Mc Queen och Bärgarn på av Garströms Konditori. Det är ju kul att köpa go fika där eftersom det är Gun-Britt och Lisa Muhrer som äger fiket. Underbara tjejer som jag fick äran att bli bekant med när jag började i Drifters för 15 år sedan.
Men mest är det väl för att super goa Caroline Hedevik jobbar där.
Min fina vän och sångfågel som faktiskt fattas mig.
Ja, vi har inte setts så mycket på sista tiden. Inte på ett helt år faktiskt. Så det börjar verkligen kännas tomt.
Men livet förändras och det är svårt att få ihop tiden tillsammans.
Men tårtan blev kanon god.

Jamie skulle blåsa ut treårs ljuset hur många gånger som helst. Det tyckte han var kul.
Sen tog han hela bilden på tårtan , en jätte bit. Han var så stolt och ingen annan fick röra tårtan. Vi fick knappt smaka :)
Så stolt var han.

Mycket paket blev det så klart.
Cykel och hjälm, saccosäck, radiostyrd bil, pyssel, leksaker och massor av skoj.
Sen måste jag passa på att tacka alla er fina vänner ute på dans som uppvaktat Jamie med presenter och post.
Ni är ju för härliga. Tack Tack!

Efter en heldag med mys, bus och massor av umgänge så blev det fin middag må ni tro.
Tre rätters middag med vinprovning för ett visst tillfälle och världens finaste dukning.
Gott och helt fantastiskt.

Sen kunde vi somna sött.
På söndagen åkte alla hem till sitt och det blev så där otäckt tomt igen.
Jamie gick omkring och ropade efter mormor och morfar och farmor och farfar. Han blev så ledsen när dom åkte.

Vi hann plocka lite och fixa så vi kunde ta emot Jimmy, Frida, William och Olivia på ett besök.
Det blev familjepizza eftersom vi inte hann ställa till med någon middag.
Med det gjorde absolut inget utan det gick verkligen hem.
Därefter intog vi maränger, glass, bananer och glassås. Musfillibabba!

Jamie blev trött och ville sova i stora sängen. Det är i Linus och min säng!
Det gör absolut inget att vi sover ofta tillsammans hela familjen.
Jamie är så duktig och sover hela nätter i sin egen säng också.
Det är bara mysigt om han vill sova med mamma och pappa.

När han somnat så dröjde det inte så länge heller förrän William och Oliva också var trötta och det blev dags för familjen Peterson att åka hem.
Vi hade en fantastisk mysig kväll och det är underbart att ha så fina vänner.

Fika stund med mormor och morfar!

Mera fika fast ute! Härligt :)

Mamma och Linus njuter i vår solen. 

Killarna monterar ihop Jamies födelsedags cykel!

Jamies Dansvänner skickar paket! Väldigt snällt...








Hemstickad tröja…..

Gun-Britt på Garströms konditori visar upp födelsedags tårtan!


Caroline är koncentrerad vid kassan!

Så här fin blev cykeln!

Farmor och farfar är glada!

Gott med tårta!

Jag och älskade mamma!

Nöjda föräldrar på Jamies dag!



Så här fint blev det när vi bäddade med nya Cars sängkläderna...

Jamie myser i saccosäcken….

Mer paket från vänner….


Å ännu mer paket från vänner...
Nu måste Jamie pusta ut lite!





tisdag 8 april 2014

Kulpost från underbara Mormor!

Att Jamie gillar att få post är det ingen tvekan om. 
Sen kan det ibland vara humöret som bestämmer om han tyckte det var bra post just då.
Han har alltid tyckt det är spännande att få riva upp kuvertet och att någon av Linus eller jag läser om där finns något brev.

Denna gång var det gulliga mormor som skickat en hälsning.
Som vanligt sitter jag där med gråten i halsen och tårarna som fyller ögonen, trots att jag försöker hålla tillbaka mina känslor när jag läser högt för Jamie.
Jag vet, jag är känslig men det är liksom en sådan fin gest från den som tänker på Jamie och tar sig tid att skriva en rad. Sen är det ju lite speciellt så klart när mamma pratar eller skriver till Jamie.

Jag kan inte rå för det. 
Men jag är ju så glad i att hon orkar klänga sig fast i livets sköra tråd så gott hon kan.
Hon ger sig inte i första taget och hon är fantastisk som kämpat så många år.
Jag är så glad i att hon får uppleva Lilleman och hur han växer och utvecklas.

Jamie vet att mormor är sjuk och det har han till och med berättat för fröken Eva på dagis.
Sen att han inte vet vad det innebär är en annan sak. Men han vet att mormor är sjuk.

Han säger ofta att han älskar mormor och morfar, och farmor och farfar. 
Å´det som är så härligt är att han vet vad han säger och vad det betyder.
Underbara lilla kärleksfulla kille.

Han gör så många av oss glada.
Tänk så mycket jag älskar honom tillbaka. Han ger mig så mycket styrka att ta med sig genom livets svåra stunder. Han stärker hela mig.

I alla fall så kom det brev från mormor med mycket kärlek i.
Ett vykort med valpar på där hon skriver så här.


Sen självklart skämmer hon bort honom med en present :)
En jätte fin Emil pluska med hela 50 kr i också.
Pengar , Pengar sa Jamie.
Det har han förstått att det är bra grejer det! Det är nog Pippi Långstrump som lärt honom att pengar är bra att ha.

Han gillar att ha en peng med sig om vi ska handla så han kan få betala något.
Det är som inte lika viktigt att man köper något först. Ja, liksom att välja ut något, eller någon liten godis. Utan det är själva betalningen , att få lämna pengen som är viktgig just nu.
Är det inte gulligt så säg.

Mormor gjorde honom glad och i morgon när dom kommer för att hälsa på kommer han att bli gladare. 
Tack snälla söta du för KULPOSTEN mormor. 

Skojigt med Kulpost!



Jamie undrade varför mamma grät när jag läste kortet från mormor. Jag förklarade att jag inte var ledsen….bara rörd:)

Det låg en hel femtio lapp i plånboken. Pengar pengar ropade Jamie!
Nu vill han ha sina pengar med när vi åker och handlar. Han gillar att lämna fram pengen till expediten.

tisdag 1 april 2014

Träff med Anna -Clara!

Nej, men vad tokigt!
Jag har ju totalt glömt att berätta om åter träffen med Anna-Clara på BVC.
Det var verkligen ett kärt återseende både för Jamie och för oss.

Jag kan helt klart erkänna att jag saknar både Anna-Clara och Kerstin så grymt mycket. 
Tänk vad mycket dom gav oss innan det begav sig och Jamie kom till världen.
Ibland när jag inte tror på mig som ni vet. Ja, som mor, då gråter jag och är så himla nära att ringa.
Bara att få höra deras lugnande , erfarna tips är det bästa som finns.
Men plikttrogen som man är väntar man tills nästa möte. Det går ju år emellan som ni vet.

Nu var det några månader som vi var dit för kontroll på vikt , längd och sånt.
Sen pratade vi om hans prat och aktiviteter, skolan och humör.
Ni kommer säkert ihåg att han hade en värsta period då med att vara tuff mot mig. Bli så arg så han fick feber och ville inte klä på sig eller av sig och inte åka eller åka hem. Allt var fel när det handlade om mig och Jamie.
Det är över nu för ett tag framåt hoppas jag.

Men det som var lite bra just då var att Anna-Clara fick uppleva det som jag berättade om vid mötet.
Vilket fall som helst så fick jag ny energi av henne och jag orkade gå igenom den här fasen också.
Men det som är viktigast av allt i detta är att man fattar att det är värst för Jamie dessa gånger. Det är han som mår dåligt av att bli så arg. Det är ju jobbigt att växa upp och bli ett stort barn och kliva ur rollen som bebis!

Jag avgudar honom som orkar med det och som orkar med lilla mig då!
Jag avgudar honom för att han tar sig ur dessa perioder och möter en ny där allt är ljust och lätt.
Jag avgudar honom för att han har stannat i det ljusa ett bra tag nu.
Jag avgudar hela dig Jamie.
För den du är.